- Project Runeberg -  Englands historia i våra dagar /
245

(1887) [MARC] Author: Justin McCarthy Translator: Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Kongressen i Berlin.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

södra delen af denna kontinent samt utplåna gränserna
mellan de infödda stammarna genom att förena dem alla
till en enda britisk konfederation.

Cetewayos ställning gjorde honom till en farlig motståndare
till sir Bartle Freres politik. Denne synes ha
fått klart för sig, att hans och Cetewayos stjernor ej kunde
röra sig i samma bana, med andra ord att Sydafrika ej
kunde styras på en gång af den engelske kommissarien och
zulukonungen. Sir Bartle qvarhöll i flere månader de fyra
engelska skiljedomarnes utslag utan att taga något steg för
dess verkställande, och när han slutligen meddelade det åt
Cetewayo, ledsagade han det med ett ultimatum, som
förklarade, att zulu-armén genast måste upplösas och
återvända till sina hem. Detta var i verkligheten en
krigsförklaring. De engelska trupperna inbröto genast i
zululandet, och nästan den första underrättelse från krigsteatern
som nådde England var tidningen om det fullständiga och
förfärliga nederlag, som en engelsk styrka lidit den 22
januari 1879. Aldrig i mannaminne hade de engelska vapnen
drabbats af ett så plötsligt och fullständigt nederlag.
Engelsmän voro helt och hållet ovana vid blotta tanken, att
engelska trupper kunde bli slagna på öppna fältet.
Tidningen att en engelsk styrka blifvit öfverrumplad och i grund
slagen af halfnakna barbarer kom öfver landet som ett
åskslag, hvars like det ej erfarit sedan de olyckliga dagarna i
Kabul och Jugdullukpasset. Nederlaget blef naturligtvis
hämnadt. Öfverbefälhafvaren lord Chelmsford behöfde endast
tid för att samla sin styrka och återtaga sin förlorade
ställning. Kriget slutade snart på det sätt, som hvar och
en måste ha förutsett: zulukonungen blef först slagen och
sedan tillfångatagen. Cetewayos område delades mellan
hans förnämsta höfdingar. En del deraf gafs åt John Dunn,
en engelsman, hvilken som helt ung bosatt sig i landet och
blifvit ett slags potentat bland zuluerna.

En sorglig tilldragelse gjorde kriget minnesvärdt ej
blott för England, utan äfven för Europa. Den unge franske
prinsen Louis Napoleon, som studerat i engelska militärskolor,
hade som frivillig anslutit sig till lord Chelmsfords

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:31:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enghist/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free