Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SLUTKAPITEL. 1880-1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inställa sig, och hela komité-undersökningen faller till marken.
I trontalet hade drottningen visserligen meddelat parlamentet,
att ställningen vore förbättrad, men det skulle snart
visa sig, att denna förbättring endast var skenbar.
Regeringen hade hopat massor af trupper på Irland, och
öfverallt der de stodo, stördes ej lugnet, men utanför det af dem
besatta området herskade samma tillstånd som förut. Det
kunde ej undgå Gladstones skarpa blick, att Forsters politik
var helt och hållet förfelad. Han började få klart för sig,
att regeringen här stod inför en kompakt folkmening och
ej endast, såsom. Forster fullt och fast trodde, inför en
rörelse, som hade sin grund i terrorism. Han fattar nu ett
lika sällsamt som djerft beslut. Genom Chamberlain och
en af de irländska parlamentsledamöterna öppnar han
underhandlingar med den alltjemt i Kilmainham inspärrade
Parnell, och dessa underhandlingar leda till en öfverenskommelse,
enligt hvilken alla de politiska fångarne skola
frigifvas och regeringen framlägga en bill om efterskänkande
åt arrendatorerna af resterande arrenden, hvaremot Parnell
och hans anhängare förbinda sig att understödja regeringen
i hennes bemödanden att återupprätta ordningen. Detta steg
hade till följd, att så väl lord Cowper som Forster afgingo.
Den förre ersattes med lord Spencer, den senare med lord
Frederick Cavendish, en yngre broder till lord Hartington.
Den 2 maj tillkännagaf Gladstone i underhuset formligen
den förändring, regeringen beslutit vidtaga i sin irländska
politik. Hon tänkte upprätthålla ordningen och med fasthet
undertrycka alla försök att störa den, men i irländarnes
tal- och församlingsfrihet ämnade hon ej ingripa. Ansatt med
frågor om »fördraget i Kilmainham», svarade Gladstone
undvikande, hälft förnekande.
När Parnell lofvade understödja regeringen, handlade
han utan tvifvel på fullkomligt god tro. Ty det låg
numera i hans och hans partis tydliga intresse att ej stöta
bort den hand, som sålunda utsträcktes åt Irland. Men
han hade lofvat mer än han kunde hålla. Det hade gått
Parnell på samma sätt som ledare af andra stora folkrörelser:
agitationen hade vuxit honom öfver hufvudet, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
