Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelsk parlamentarism - Imperialismens nödtvång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varken Spanien eller Ryssland eller
Preussen), som gick i spetsen för det nationella
motståndet mot revolutionen och
universalmonarkien. Det var England, som med sin
samlade folkkraft, med sitt kapital och sin
sjömakt, ensam höll ut tjugu år igenom,
medan dess bundsförvanter gång på gång
sviktade eller rentav gingo över till fiendens
läger. Dess rikedomsskörd var ej ett billigt
marodörsrov, utan ärligen erövrad vid
Trafalgar och Waterloo.
Huru som helst, även i själva England,
föreföll denna världsprakt som hittad, denna
välmåga som hopsamlad uteslutande genom
det idoga arbetets och det tekniska snillets
mödor, ju mera det väldiga krigets
uppoffringar hunno glömmas, och ju fastare den
framåtsträvande liberalismen lyckades gripa
om statsrodret. Åt de tillbakaträngda tories
unnade man ringa erkännande för deras
förtjänster om det efterföljande släktets
uppblomstring. Det föll sig enklare och
naturligare att taga Englands stolta ställning bland
folken som en självklar sak, att skriva dess
välsignelser på den jubilerande
nationalekonomiens och dess orubbliga lagars konto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
