Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Engelsk parlamentarism - Brittisk demagogi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Demagognamnet har ingen vacker klang i
sådana länder, där man inbillar sig, att de
styrande både kunna och böra fullfölja sina
egna syften utan hänsyn till de
underlydandes mer eller mindre fåvitska och trånga
tankar. I verkligheten går det nästan
ingenstädes och aldrig så där idealiskt till. Det
finns knappast någon regering, något parti,
ej ens i absolutismens förlovade hemvist,
som icke känner ett nödtvång eller en
lockelse att vinna medhåll för sina avsikter
genom vädjan till sina oumbärliga
medhjälpares meningar och intressen. I sak och
förfarande blir det ungefär detsamma, om
värvningen företages ibland hovkotterier,
mäktiga samhällsklasser eller folkmassornas
breda och djupa lager. Skillnaderna betingas
av ledarnas personliga karaktärer och gåvor,
av den mottaglighet för olikartade impulser,
lidelsernas eller den lugnare eftertankens,
som utbildat sig inom de särskilda klasserna
och folken.
Den brittiska demagogiens nödvändighet
och väsen sammanhänga med statslivets
oförbehållsamma offentlighet, med den
delaktighet och det ansvar, som under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
