- Project Runeberg -  Om 1688 års engelska revolution /
3

(1875) [MARC] Author: Theodor Westrin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

politisk församling försvinner väl i början i jemförelse med de
till ett magnum concilium förenade notable prelater, baroner
och konungens råd, som sedan Edvard I:s tid periodiskt
sammanträdde på konungens inbjudning. Notabelförsamlingar
finner man redan under de första normandiska herskarne men de
voro då mera en grannlåt åt konungen »då han bar sin
krona»[1] än något band på hans allenabestämningsrätt. I
prejudikaternas land saknade de dock ej sin betydelse för
framtiden. På den tiden låg magtens tyngdpunkt hos detta
magnum concilium, som är skattebeviljande, med konungen
deltager i iagstiftningen och ofta bestämmer öfver platserna i
konungens råd[2]. Underhuset, som alltid med energi
uppträdde till försvar för individernes frihet och rättigheter, stiger
under Edvard III i inflytande och det är under honom och
hans efterföljare — Englands hjelteålder — som de
karakteristiska dragen i den engelska författningens fysioguomi
utpreglas: olagligheten af all icke samtyckt beskattning; hela
parlamentets rätt att deltaga i lagstiftningen och underhusets
rätt att granska regeringsmissbruk och att ställa konungens
rådgifvare till ansvars.

De plantagenetska konungarnes lysande rad ändades i en
mördande slägtfejd, som var en strid om magten. Ur
slägthvimlet stego Tudorerne på tronen. Under kriget hade många
storättade och rika slägter försvunnit ur tiden. Det
kraftigaste politiska motståndet mot konungen — lordernes hus, som
från Lancasterska tiden består af ärftliga medlemmar — var
dermed mycket nedslaget och underhuset, om man också icke
förnekar dess betydelse, var ännu ej vuxet att ensamt möta
kronan. Med Tudorerne höjer sig derför konungamagten
ansenligt men hon framträder ej pockande; hon trampar ej de
parlamentariska formerna under fötterna. Tvärtom, hon be-


[1] Detta är det uttryck, Chron. Saxon. använder för att beteckna, att
konungen höll hof. Församlingen hette curia de more — den öfliga
hofdagen. I Gneist: Gesch. des Selfgovernment I. 132.
[2] Gneist: Gesch. des Selfgovernment I, 229—252.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:32:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engrev1688/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free