Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröderne Hyde — lorderne Clarendon och Rochester — som
just icke voro utmärkta för någon synnerlig karaktersfasthet,
aflägsnades ur kabinettet. Nationen ansåg dem ha mist sina
platser för sin bekännelses skull; att de efterträddes af
katoliker, kunde icke annat än stärka denna tro. Hvad kunde ej
konungen företaga med ett slikt kabinett! Efter fruktlösa
försök att nå sitt mål med anglikanerne ville han nu vinna det
mot dem och i förbund med de protestantiska
non-konformisterne, som han innerligt afskydde. Den 4 April 1687
utfärdade han en Indulgensförklaring, som befriade icke blott
från alla strafflagar utan från alla religionseder ocb förbud
för offentlig religionsöfning. Härmed var den anglikanska
kyrkan bortdispenserad. Konungen hoppades genom Indulgensen
vinna non-konfirmisterne och af dem och katolikerne få åt sig
bildadt ett parlament, som skulle gifva hans påbud lagens
gällande kraft; sedan skulle han nog i förbund med katolikerne
inom parlamentet och genom sitt kungliga prerogativ göra
papismens seger fullständig. Mellan konung och statskyrka
uppstod nu en löjlig och nästan oblyg täflan att vinna
non-konfirmisterne, som de gemensamt förtryckt, på sin sida och
att skjuta skulden på hvarandra för de förra förföljelserna.
En brytning inträdde bland puritanerne. Många antogo —
och deröfver må man ej förvänas — med glädje det
kungliga anbudet att öppet och strafflöst få predika och höra ordet
efter den ritual, som var dem kär, eller rättare i all
enkelhet utan någon ritual. Men de fleste slöto sig dock till
episkopalerne knappast af någon tillgifvenbet för dem men af
misstänksamhet till katolicismen och kärlek till den kränkta
rätten. Indulgensförklaringen hade således förfelat sin verkan,
angreppet sönderbrutits och anglikanernes motståndskraft stärkts.
Hvad som dessutom förde många puritaner öfver till
episkopalerne var konungens väld. Hade han nemligen låtit
non-konformisterne, som räknade ett långt större antal än
katolikerne, komma i åtnjutande af de fördelar, tronen kan
erbjuda, i samma mått som de senare, hade han kunnat synas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
