Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om konung Jakob verkligen egde något medhåll af sina
förespråkare och om han icke under sin korta regering — en
revolutionseggelse från början till slut — förgått sig nog för
att hafva förverkat sin krona och om å andra sidan prins
Wilhelm, anropad om hjelp och så ofta helsad som landets
befriare, uträttat för litet för att förtjena heta det frälsade
rikets konung. Man får härvidlag bortse från personerna: det
var principer, som ställdes mot hvarandra. Meningsstriden
hvälfde sig derom, huruvida folket hade rätt att afsätta sin
konung och om det i sådan händelse kunde lemna arfsrätten
utan afseende ocb genom val utkora en konung.
Att afsätta en konung var utan tvifvel hos de
germanska folken en, om också icke hos alla i lagen medgifven, åtminstone
ofta utöfvad rätt. I England gaf visserligen intet särskildt
lagstadgande uudersåtarne magten att göra regenten kronan
förlustig, men landets häfder kunde omtala en konung, som
blifvit afsatt af rikets ständer. Det var till fyllest i ett
samhälle, der precedensfall har laga kraft. Men man måste
der följa precedensfallet i hela dess omfattning. Den konung,
Richard II, som parlamentet afsatt, hade nedstigit från tronen
icke endast på grund af denna församlings beslut utan också
på grund af en föregående afsägelse — frivillig eller
tvungen. Då lagen ej gaf stöd åt någon afsättning, aktades väl
en sådan afsägelse nödig, ty redan på den tiden höll man
sig noga tili de lagliga formerna äfven vid revolutioner. Huru
mycket bryderi skulle ej uppstå tre århundraden efteråt, då
det parlamentariska vettet vunnit en högre utveckling och då
derjemte andra föreställningar, främmande för Richards tid, i
mångas tankar gjorde en afsättning alldeles omöjlig. Richard
hade blifvit afsatt, emedan han brutit sin kröningsed. Här
framträdde således konungadömet såsom grundadt på ett
ömsesidigt fördrag mellan furste och folk. Detta är medeltidens
feodalmonarki. I England var — sedan absolutismen stäckats
— detta konungadöme starkast, ehuru det på samma gång
kraftigast möttes af »den enda politiska rättighet, som feoda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
