Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var på detta icke-motstånd, som Jakbb II litat; det var
hos dess förkunnare, han mötte det första motståndet. Men
så långt som till en konungs afsättning dristade de sig icke
och måga med dem. Sin ed till konungen kundo de icke
svika — han månde begå hvad orättfärdigbet som helst.
Det var ännu idén om ett herradöme, som stammar
ofvanefter och är fridlyst för menniskors inskränkningar. Men mot
denna idé framträdde den i England aldrig utslocknade och i
rebellionen gestalttagande föreställningen om ett konungadöme
med lagen såsom ett ursprungligt fördrag mellan styrande och
styrde, hvars brytande från den styrandes sida löser de styrde
från deras ed. Så tänkte Whigs och icke så få Tories; men
de fleste Tories och framför alla prelaterne voro icke af den
åsigten. Derföre hade konung Jakob försvarare inom
konventet. För att icke stöta desse alltför mycket för hufvudet och
undvikande, att gifva framtida, mindre berättigade, revolutionärer
ett farligt prejudikat i händerna, skred majoritefen icke
till en formlig afsättning utan nöjde sig med att de facto
affärda honom, då den genom en ytterst märkvärdig
slutledning förklarade, att han sjelf afsagt sig regeringen. Redan
innan de båda husen enats om detta beslut, var en
fortsättning af Jakobs styrelse på laglig väg omöjliggjord, då der
hade blifvit stadgadt, att ingen papistisk furste skulle få styra
England. Detta förbud, så lätt begripligt framkalladt ur det
onaturliga förhållandet, att en katolik och dertill en arg
katolik skulle vara öfverhufvud för en protestantisk kyrka, gjorde
på samma gång ände på konungadömet med guds nåde, ty
det blef ju genast en af menniskor konungamagten pålagd
inskränkning, som kunde komma i strid med arfsföljden efter
förstfödslorätt — och i honom låg efter en bland många
gängse mening mycket af det gudomliga, som konungadömet
innehöll.
I de »barbariska konungadömena», som Guizot[1] kallar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
