Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem och till hvilka han också räknar det gamla angelsaksiska
riket, var konung visserligen »väljandes» men öfvergången
till arfrike låg synnerligen nära till hands, då valet vanligen
stannade på medlemmar inom en och samma familj. »Det
började råda ett blandadt begrepp om arfsrätt och val» och
konungason kunde anses säker på kronan, om
»han ej för liten var
. . . . att skipa lag,
att leda här»
ty då öfvergick hon oftast till en närstående anförvandt af
mognare ålder. Arfsrätten blef slutligen det hufvudsakliga
och valet en formalitet, hvartill ej oväsentligast bidrog det
sättet, som några konungar hade, nemligen att under sin
lifstid låta välja sin son till efterträdare, Wilhelm Eröfraren
åberopade arfsrätt. Den rätten ville väl ej de saksiske
stormännen hålla för god; och funnos der några, som sade sig
antaga den, så var det väl af sådana skäl, hvarmed segrande
vapen öfvertyga. Någon ordnad tronföljd fans dock icke i
England förr än under 14:de seklet, från hvilken tid kronan
blef oinskränkt ärftlig och arfsrätten ordnad i närmaste
öfverensstämmelse med Common Law. En afvikelse från honom
uppkallade York till strid mot Lancaster »fastän nationens
ursprnngliga samtycke, sextio års ostörd besittning af kronan,
flera parlamentsakter och af hela riket svurna eder»[1] tyckas
böra hafva varit bevis nog på, att, om det från början varit
en usurpation, hon blifvit legaliserad och att den enes rätt
flöt ur icke mindre god källa än den andres. Henrik VII,
hvilken icke blott genom bördens rätt utan, som det heter i
den påfliga bekräftelsebullan på hans tronföljd, äfven genom
krigets rätt och parlamentets erkännande blifvit konung, lät
parlamentet förklara England för ett arfrike. Arfsrätten,
sålunda stadgad och stadfäst af parlamentet, kunde väl också
af och med parlamentet ändras och upphäfvas. Drottning
[1] Hallam : Medelt. Hist. II, 329.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:32:14 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/engrev1688/0037.html
