Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde förbigås — deri låg ett erkännande af den andra
principens betydelse. Men ärftlig blef kronan genom en af
<i<riksförsamlingen</i> stadgad artsordning (Decl. 35). Med Wilhelms
och Marias förklarande till konung och drottning är den
handlande revolutionen slut.
Vill man nu efterse, hurudan denna revolutions karakter
var, så kan väl med Macaulay sägas, att hon var konservativ,
men detta ord lär då icke fattas i sin betydelse af motsats
till liberal; hon var bevarande. Men hon bevarade icke en
föråldrad, förtryckande magt mot ett anstormande yngre,
frihetsälskande slägte utan hon återförde till och bevarade
gammal frihet, tryggande lagar och politisk betydelse mot en man,
som sökt strypa friheten, till intet göra kyrkan, sätta sig
öfver lagarne och som lemnat landets värdighet till pris. Söker
man efter en förklaringsgrund till, att hon för sig gick så
utan alla vilda utbrott, åt hvilka ett folk i gäsning vanligen
hängifver sig, så fåär man betänka, att här var icke fråga om
en strid mellan klasser, om de rättslöses mot de privilegierades,
om pauperismens mot kapitalerna eller i allmänhet om en
revolution, framkallad af sociala missförhållanden. Det är icke
här massan, som häfver sig upp; det är en genom sin
förmögenhet och genom sin kommunala magtställning tilli försvar
för sin egen och sina landsmäns frihet uppfordrad del af
nationen, som rycker emot sin fiende: det är selfgovernments
utöfvare mot absolutismen. Det är, om man så får säga, de
styrande mot den styrande. Ser man på sjelfva sättet, huru
revolutionen brast lös. så hafva de väl ej sagt så orätt, som
gifva rörelsen namn af »adelssammansvärjning»; men
fortgången och slutet pä denna sammansvärjning växte till
omfånget af något långt betydelsefullare.
Ser man till baka pä 1640-talets händelser, så visar
sig, huru äfven de bade sitt upphof i motståndet mot en
konung, som fikade efter enväldet. Den opposition, som först
framträdde, nöjde sig med, att konungen steg till baka från
de öfverträdelser af magten, till hvilka han gjort sig skyldig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
