- Project Runeberg -  Om 1688 års engelska revolution /
42

(1875) [MARC] Author: Theodor Westrin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kronan i sanning mycket förlorat, ty då hade en
riksdagsmajoritet kunnat rycka till sig ett permanent välde och ett
vädjande till folket genom nya val omöjliggjorts. England
har det oaktadt icke undgått att smaka parlamentstyranni.

ßeträffande parlamentets beskattningsrätt bekräftades (§
23), hvad senast Petition of Right uttalat, fastän något mera
detaljeradt. Det är ofvan omtaladt, hvad Magna Charta
innehåller om konungens finanshöghet, hvilken, som man finner,
var ganska oinskränkt. Genom statutet de tallagio non
concedendo, som efter De Lolmes mening[1] »i förbindelse med
Magna Charta bildar den engelska författningens basis»,
tillförsäkrades väl parlamentet, att hjelppenningar och skatter icke
skulle påläggas utan lor4ers och commons’ bifall[2]; dock
är det bekant, huru konungarne genom s. k. tvångslån
(compulsery loans) och frivilliga gåfvor (benevolences), på hvilka
först Petition of Right gjorde slut, viste att skaffa sig
penningar. Någon ordnad budget fans ännu icke. Konungen
egde full frihet att använda summan efter behag; »hvad han
af statsutgifterna kunde inbespara, var en tillökning i hans
enskilda kassa». Först med revolutionen göres skilnad på
anslag till konungen (apanage) och statsutgifter. Härigenom
försvinner den sista återstoden af kungligt godtycke beträffande
finanserna.

Men det var icke blott i de två stora grundfrågorna
lagstiftning och beskattning, som parlamentet häfdade sin rätt.
Äfven konungens krigshöghet skulle få kännas vid
inskränkningar. Visserligen tvingas icke konungen till en sådan
förödmjukelse som att frånsäga sig högsta befälet öfver hären,


[1] Die Const. Engl., übers, von Liebetreu. s. 26.
[2] Om detta statut någonsin funnits till, är tvifvelaktigt. Ranke I, 87
påstår, att det icke finnes i autentisk form och förgäfves sökes i
riksregistraturet, men tillmäter Carta Conf. Edv. I samma betydelse, som andra
gifva "De tallagio" etc. Betham (The Orig. and Hist. of the Const. of Engl.
sid. 117) säger deremot, att statutet står att läsa i den autoriserande
statutsamlingen. Säkrast är väl att med de fleste nyare hålla sig till "Kartornas
bekräftelse" och låta det mystiska statutet fara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:32:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engrev1688/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free