- Project Runeberg -  Om 1688 års engelska revolution /
46

(1875) [MARC] Author: Theodor Westrin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pel. Om domrarne således stundom varit redskap åt magten,
så hade de å andra sidan ej predikat absolutismen, när de ur
den romerska lagen sökt förklara konungadömet. Tvärtom,
äldre juristers såsom en Bractons tolkning af lex regia är så
olik och motsatt den vanliga, att det snarare ser ut som ett
bemödande att gifva det lagbundna konungadömet ett stöd i
denna ryktbara urkund. man behöfver blott kasta blickarne
öfver kanalen för att finna, att en annan anda lifvade
Frankrikes rättslärde. Också gälde det der att akapa en
konungamagt. Hvartill en lätt handterlig domarekår kunde tjena
regenten, bar redan Baco sagt om Henrik VII: "att han styrde
undersåtarne genom lagarne men lagarne genom juristerne.
Konungen hade nemligen utnämnings- och afsättningsrätt och
kunde således betjena sig af domare, beredde att följa hans
vink. Likväl "bestodo alla dynastivexlingar i det 15:de, alla
religionsvexlingar i det 16:de århundradet med oförändrad
domarepersonal". Men Stuartarne hade fattat och satte äfven i
verket Bacos ord. Jakob I föredrog hellre att tala om sin
myndighet men Karl I, djerfvare än sin far, skred till
handling. Motsträfviga domare aflägsnades och deras platser
intogos af "förtroendemän". Det var sådana "förtroendemän" som
erkände Karls rätt att upptaga skeppspenningarna, som dömde
Sir John Elliot och som fälde Hampden. "Det är omöjligt",
säger Clarendon[1], "att mäta den skada, som kronan och
staten led genom det välförtjenta tadel och den ärelöshet, som
drabbade domrarne". Republiken, under hvilken engelska
språket infördes i processförhandlingarne, stadgade icke några nya
grunder beträffande domares ställning till utöfvande magten och
Cromwell tvekade ej att, om rättsskipningen råkade i motsägelse
med hans myndighet, afsätta dem "for not observing his
pleasure". Karl II använde domstolarne som befordringsmedel för
politiska afsigter, sora förföljelsemedel; oppositionsstäder miste
genom dem sina kartor, man sådana som Algernon Sidney


[1] Citerad af Gneist: Das Engl. Verwaltungsrecht I, 599.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:32:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/engrev1688/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free