Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vandrade genom dem till schavotten. Jakob II öfverträffade
dock sina företrädare i våldsamma personalförändringar. Också
medgafs hans rätt att suspendera Test-akten, och Jeffreys, som
ledde "de blodiga assiserna", "hvilkas minne", utropar
Macaulay, "skall lefva lika länge som vår folkstam och vårt språk",
blygdea icke att säga om sin tids domare, "att största delen
af dem var skurkar". Det var en oafvislig nödvändighet att
förändra domrarnes ställning, att göra dem oberoende, om
lagen skulle aktas och rättvisan lefva. Detta mål vans genom
statutet af år 1694, som förordnade, att domaremagten skulle
hvila i sådana personers händer, som blott genom en adress
från de begge husen skulle kunna afsättas; konungens gamla
rätt att utnämna dock oförkränkt.
Pressen hade tidigt kommit under uppsigt. Privy oouncil
hade utöfvat en viss förordnande myndighet öfver böcker.
Under troshvälfningarne i 16:de seklet utkommo stränga
ordinancea mot tryckning och innehafvande af kätterska och rebelliska
skrifter; ja, en förordning af Elisabeth förbjöd tryckning af
någon bok utan föregående censur och en annan inskränkte
allt tryck till en press i London och en inom hvardera
universitetsstaden! Tudorerne behandlade således ej den press, som
på den tiden fans, med mjuka händer. Stuartarne voro
naturligtvis ej de, som gåfvo dem efter. Långa parlamentet var
ifrigt i att påbjuda censur och Cromwell eftersläppte henne
icke. Strax efter restaurationen utfärdades en censur-akt, som
gälde alla skrifter ända till 1679. 1679—1685 fans ingen
censur. Men genom en ordinance af 1680 sökte Karl II
ersätta denna brist, då han påbjöd kungl. licens. 1685 infördes
censuren ånyo. I domrarnes händer var lagd en snart sagdt
gränslös magt att bestraffa en författare för uppror,
högförräderi och "libel" — begrepp, aom voro synnerligen tänjbara,
som bade "det mjuka vaxets natur". Man måste instämma
med Macaulay, när han finner det vara "en högst
anmärkningsvärd omständighet, att under det konungarikets hela
politiska, militära, judiciella och kamerala System togs under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
