Underbar är denna morgon, gyllengrön i anseende till marken och obeskrivlig då jag ser ut över havet. Solen har nyss stigit upp ur sjön, nybadad och farlig att betrakta. Mitt hav av syrener böljar av hälsa i morgonbrisen. örterna lyfta sina blads daggdroppar mot denna ljusa, lätta, ljuvliga himmel som välsignar mig just nu, ty jag har makterna på min sida.
Drivor av förgätmigej - förgätmigej är denna sommars dominant hos mig - tyckas hopa sig och hälsa, så jag går förbi dem. Och klövern glöder i ängarnas rikedom. Har ni sett en klöverblomma? Dess rika färg, dess underbara mekanik, dess erotiska kommunism. Eller Geum rivale, som näst förgätmigejen behärskar terrängen - dess färg av - ja, av allt, av värme och tung nordisk skönhet. Och dessa blad som solen lyser igenom. Sådana ädelstenar finnas icke, ty alla ädelstenar äro kyliga. Men försök att måla den gyllengröna försommaren! Jag tror du blir bet, gamle kubist eller optimist eller vad du heter. Men jag tycker om dig ändå.
Denna morgon skall jag alltid minnas. Jag har gott samvete efter att ha arbetat och ännu ljuder i mina öron mina barns musik - alla instrument, harmoni, godhet.
Ty alla mina barn spela och ha sin glädje i att spela. Och jag gamle förnäme narr satt och grät i smyg och lockade dem med min ormtjusarmakt att sitta uppe nästan hela denna sköna juninatt.
Jag tackar makterna att jag fick dilla ner just på den här planeten. Jag bemannar mig med ny styrka och går till nya och allvarliga arbeten.
Men denna solmorgon! Detta lugn över havet. Detta syrenhav!
Dessa blommor på min gård!
Och mina goda tankar.
