- Project Runeberg -  Albert Engströms samlade /
Min Badare

Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Min badare
Ur "En bok"

Stackars stadsbor!

Jag säger detta emedan jag själv en gång varit stadsbo.

Jag levde av ostron, rysk kaviar och champagne, whisky och cigarrer. Min krage var den högsta i Skandinavien och mina byxor att förlikna vid rakknivar både fram och bak - jag menar naturligtvis bara byxbenen. Mina skor voro lackerade, och mitt tal en dåres. Mellan rökmolnen, som jag utstötte, talade jag om teater, konstkritik och festmiddagar med ankor från Cannes och sådant.

Jag hade hållit på med det där livet ett par år och började längta efter något annat. Jag hade svårt att äta på morgnarna m. m. Mitt tillstånd liknade med ett ord Frankrikes kort före den stora revolutionen.

En vän sade till mig: - Du skall ta en kall avrivning klockan 8 varje morgon, därpå ett par timmars promenad, och sen kan du vara övertygad att frukosten smakar!

Jag svarade, att jag saknade energi.

- Nå, tag dig då en badare, som kommer och ger dig en duvning och drar dig ur sängen, om du protesterar. Giv honom din tamburnyckel, så att han kommer in och giv honom carte blanche att behandla dig som du i ljusare ögonblick måste inse vara riktigt. Jag är för övrigt i samma predikament som du. Låt oss ta samma badare, låt oss sen träffas i hörnet av Drottninggatan och Gamla Brogatan och ta den där tvåtimmars promenaden tillsammans. Du skall få se, att vi krya till oss.

Jag fann förslaget gott, min vän vidtalade en badare, herr Grenström, att göra mig ett besök samma eftermiddag för överenskommelse om formen för den misshandel jag frivilligt tänkte underkasta mig. Herr Grenström kom. Klockan 8 varje morgon skulle han komma in i mitt rum, dra mig ur sängen, om jag protesterade, och de mig min duvning. Vattnet skulle vara iskallt. Därpå skulle han se till att jag började klä på mig och icke återvände till bäddens nirvana, varefter han fick avlägsna sig.

Min vän och jag träffades på kvällen på Rydberg på en supé för teaterfolk. Vi kommo hem vid 5-tiden på morgonen, och jag förbannade, med de tankar jag hade kvar, idén med badaren.

Jag väcktes klockan 8 av en ringning på tamburdörren. Det var badaren, som var nog diskret att ringa, oaktat han hade nyckel. Yrvaken och härsken hade jag glömt föregående dags händelser. Jag ryste, då jag fick se badaren, men han såg målmedveten ut. Han hämtade i köket ur vattenledningen en hink med iskallt vatten. Jag ville visa mig manlig och stod där huttrande av köld men med frimodig uppsyn.

Snart var saken arrangerad. - Nu skall herrn klä på sig.

Jag började påklädningen, mannen försvann, och jag befann mig inom kort på överenskommen plats, där min vän inväntade mig.

- Nå, känner du dig inte skön?

Jag måste medge, att jag trots gårdagens fest mådde hyvens. Vi sträckte ut och gjorde stora promenaden omkring Djurgården. Hungern började slita i våra inälvor. Jag sade: - Jag är förbaskat sugen. Han såg på mig med en hastig blick åt sidan och svarade: - Jag med - hör du, känner du till källaren Iduna nere i stan - dom har sån där gammaldags bra mat där?

Ja, jag kände till Iduna. - Ska vi inviga vår början till ett nytt liv med att äta middag i all oskuld där?

- All right, men nästa morgon äter vi var och en hos sig och gör bara Djurgårdspromenaden!

Vi gingo till Iduna. Där funnos härliga ostron, vilka krävde Sauterne. Efteråt åto vi var sin filé. Min vän hade mycket kovan, och om en liten stund fräste Sparkling i våra glas. Kaffe och en lille bitte Brown & C:o i leksaksglas, och vi voro vid middagslynne.

Blossande på våra cigarrer gingo vi hemåt.

- Hör du, det är konstnärsklubb i kväll. Vi går väl dit!

- Ja, kanske det!

Vi passerade Mästersamuelsgatan. - Ska vi gå upp på någon ateljé och se efter hur prissarna har det?

Vi steppade uppför de tusen trapporna i samma hus som polisstationen och befunno oss snart framför en bägare rhenskt hos någon likasinnad.

- Jag äter på Du Nord i dag, följer ni med?

- Naturligtvis. Telefonera hem och inhibera middag. Du Nord, middag med skalder och supé med skalder och nachspiel på Rydberg med teaterfolk, sång, dans, allt. Klockan blir 6.

Och klockan 8 skall den förbaskade badaren komma och väcka mig!

Jag går hem, väcker pigeschen och säger till, att hon skall säga att jag är sjuk, så badaren kommer. Jag somnar som en giljotinerad imperalist men väckes på slaget 8 av badaren, som med ett bakslugt leende står vid min säng och ruskar mig. Han hade fått betalt i förskott - jag glömde tala om det.

- Har inte jungfrun sagt, att jag är sjuk - på gravens bädd?!

- Hjälper inte! och den samvetsgranne knådaren ryckte täcket av mig som han var befalld.

Morrande över den samvetsgrannaste av människors barn vände jag på mig, och förstörd, med humöret nedbragt till nollpunkten, steg jag upp mödosamt. Den förfärlige badaren hade mig snart under sina knogar och min själ ryste, då det iskalla lakandet tangerade veka livet och magen.

Klockan 9 var jag nere vid Gamla Brogatan. Där stod min vän och såg dyster ut.

- Den förbaskade badaren! sade han. Jag hade sagt till min jungfru att övertyga badaren, att jag var bortrest, men han klev in med tillhjälp av tamburnyckeln. Jag hade behövt sova i dag, tillade han, men kanske bäst som sker -.

Vi passerade utan fara och under tystnad Rydberg, Operakällaren, Du Nord och Metropol eller Jones Grill, som det då hette. Men ormen lurade på oss i form av Hasselbacken.

Jag vet inte, vilken djävul som ingav mig att föreslå, att vi borde äta frukost där. Emellertid gjorde vi det - en helt enkel dito utan agremanger. Kaffe drucko vi på Bellmansro. Plötsligt uppenbarade sig två bekanta, en skald och en målare. De föreslogo, att vi skulle tillbringa dagen i naturens sköte. De behövde befruktas med idéer. Jag vet inte om Stockholms omgivningar nu för tiden kunna inspirera annat än möjligen till Bellmansimitation, men jag lovade fylla deras hjärnor med nya synpunkter. Vi åto middag på Djurgårdsbrunn.

Det som hände sedan kommer jag knappt ihåg. Vi kommo på Novilla och beundrade negerkomik och en högt uppdriven kvinnlig sångkonst, trikåer och akrobatik. Vi hunno till Operakällaren just 1 minut före 12. Där sutto skalder och målare och skådespelare och andra förtappade varelser, och vi slutade i en ateljé höt uppe under ett tak vid någon gata.

Jag gick hem, väckte pigeschen och förbjöd henne vid dödsstraff att släppa in badaren. Jag var bortrest till Malmö och skulle inte komma igen på en vecka.

Men klockan något över 8 står badaren vid min säng och betraktar mig med ett illvilligt småleende. Jag hade vaknat av kylan, då han drog av mig täcket.

- Jag orkar inte med någon avrivning i dag!

Badaren log och fattade mig om handlederna. Inom kort stod jag på golvet och hade lakandet om min darrande kropp. Jag suckade och gnisslade med tänderna. Mannen var i sin fulla rätt.

Jag försökte tala förstånd med honom: - Jag bryr mig inte om de här avrivningarna mera. Jag behöver vila om morgnarna, ty jag arbetar långt inpå nätterna. Herr Grenström får behålla sin månadspenning, men kom inte tillbaka. Lägg märke till att jag säger: Jag vill inte ha herr Grenström längre. Jag är trött på det här! Det måtte väl vara tydligt uttryckt?

Herr Grenström log ett mystiskt löje och avlägsnade sig.

Förhållandena gjorde, att jag den eftermiddagen måste hålla mig hemma. Jag satt uppe och arbetade till dagningen i stället. Men tanken på Grenström gjorde mig orolig. Jag gick ej och lade mig, utan satt och skrev till klockan 8. På slaget hörde jag Grenströms nyckel i min tamburdörr. Jag gick ut i tamburen.

- Herr Grenström ser, att jag inte är avklädd, sade jag. Jag har arbetat hela natten och jag orkar förbaska mig inte ta någon avrivning i dag.

- Tänker inte herrn gå och lägga sig?

- Jo, just nu, och jag tänker sova alldeles förbaskat också! Adjö, och tack för er energi, men den blir mig för svår.

- Jag väntar gärna, tills herrn har klätt av sig.

- Det behövs inte. Jag vill inte bada.

Herr Grenström log.

- Ja, god natt, herr Grenström! Jag tryckte hans hand, gick in i mitt sovrum och började kläda av mig. Just då jag full av förhoppningar om en härlig vila klev i sängen, uppenbarade sig Grenström med sin hink och lakanet.

Jag utstötte en förfärlig hädelse.

- Se så, se så, sade Grenström lugnt, då jag blixtrande med ögonen stod upprätt framför honom på golvet. Det är underbart, vad vatten avkyler alla möjliga känslor, och snart stod jag som ett lamm och lät mig behandlas.

Men saken måste ta ett slut. Jag bad bevekande att få tillbaka min tamburnyckel. Grenström nekade, ty han hade ju carte blanche på allt. Mitt liv förflöt med ostron, champagne, whisky och punsch under fortfarande en vecka, och jag använde alla sätt min yrvakna hjärna kunde uppfinna om morgnarna för att undgå min plågoande. Han övertalade pigan trots alla mina förbud, han smög sig in, han var plikttroheten själv.

Jag gick till värden och beställde ett annat lås i tamburen.

Den minnesvärda morgonen efter dess insättning hade jag nyss kommit hem, då Grenström som vanligt urverkssäker kom klockan 8. Jag stod hånleende i tamburen och hörde hur han fåfängt provade sin nyckel. Så ringde han. Jag stod tyst som en råtta, men i pigkammaren rörde det sig ett tag. Så blev allt tyst. Jag lyssnade andlöst väl en kvart. Då hörde jag steg dö bort nere i trappan. Jag väntade fem minuter till. Så öppnade jag dörren - och Grenström stod där med ett grymt satiriskt grin på läpparna.

- Nytt lås, kan jag se, sade han, jag känner till sådant där!

- Nå, i Guds namn, sade jag, kom in! Jag beundrar herr Grenström, men nu vill jag bara säga hur det är. Jag reser till utlandet i kväll, och herr Grenström skall inte göra sig besvär längre. Gör nu den sista avrivningen! Jag blir borta i två månader, så att herr Grenström kommer att gå alldeles förgäves.

Jag fick min avrivning, men lyckades verkligen följande morgon lura mannen. Jag stoppade nämligen ned en massa tidningar i brevlådan, som skulle brevbäraren ha ringt på förgäves.

Herr Grenström kom följande morgon och förde ett förfärligt liv på tamburdörren. Men dagen därpå och tredje dagen svällde lådöppningen av tidningar till den grad, att badaren tydligen lät sig övertygas. Jag var räddad.

Ett par kvällar därefter mötte jag honom utanför Blanchs.

- Redan hemkommen! sade han med ett sataniskt smålöje. Vi börjar väl i morgon igen!

Jag vände honom ryggen. Han kom på morgonen - - -

Jag flyttade till hotel för en vecka.

Då jag kom hem hade han tröttnat. Det finns energier, som äro större än badarens.


Project Runeberg, Thu Dec 20 01:36:24 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engstrom/min_badare.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free