Jag har nu börjat med nakenkulturen - först lite smått i mitt rum, men så småningom har jag utsträckt mina övningar till den övriga våningen och gatan.
Det är svårare än man tror. Folk förstår en inte.
Jag är en absolut välbyggd person, har läkarbetyg på att jag är frisk, det kan bevisas att jag är nykter, mitt uppträdande är höviskt, magdans och dylika orientaliska utbrott av livsglädje äro mig främmande.
Kvinnorna ha intet emot mig. Jag är tvärtom nästan bokstavligen överlupen av kvinnliga intervjuare. Jag hänvisar dem alltid till Almkvist och tyska författare i frågan med de tyckas anse mig kompetentast att yttra mig, då jag ju faktiskt är den förste nakenkulturbäraren i landet. Praktiskt.
"Jag föddes naken och sedan har nakenvarandet blivit en vana, så ofta jag fått tillfälle att utöva det. Jag började med att lägga bort strumpor för några år sen. Sedan blev det obehagligt att gå med bara fötterna i skorna. Byxornas avlägsnande var en barnlek. En vacker dag stod jag där som Gud en gång skapade mig, skön och fagerlemmad. Jag kan inte begripa att polisen skall behöva lägga sig i sådant! Varför förbjuder den inte likaväl Almkvists bok?
Kommer jag in på Operakällaren bemöter man mig med illa dold kyla, fast jag så här på vårkanten skulle kunna behöva litet mer värmande och destillerade drycker än andra årstider. Jag har även observerat, att jag inte så ofta som förut blir bjuden till hovet, fast jag naturligtvis vid sådana tillfällen tar extra pedikur. Det har hänt att jag hövligt men bestämt uppmanats att gå hem och ta något varmt på mig.
Härom dagen blev jag brutalt utkörd från Nya kyrkogården, där jag var för att söka mig en anständig gravplats. Jag får icke åka i spårvagn - nå, sådant gör ju ingen gentleman ändå, men - - -
En gång försökte jag vid en middag på Grand Hôtel Royal uppträda djupt dekolleterad upptill - i likhet med de inbjudna damerna, men jag blev formligen uttittad.
Nu föreslår jag emellertid att vi nakenkulturellt intresserade uppträda första maj eller annan lämplig dag och traversera Gärdet. Kom ihåg: Ingen onykter och ingen med vanprydande åkommor! Låt oss hålla ihop och vi skola segra i kampen för den kyska, den praktiska nakenheten. Damerna kunna ju tatuera sig för att lättare skiljas från männen, vad det yttre beträffar. Det inre torde knappast kunna ändras."
Ungefär så talar jag till de kvinnliga intervjuarna medan jag smuttar på min förmiddagstoddy, ty jag lider av en lätt heshet.
Men jag vill hålla ut
intill resans slut -
det är mitt fasta beslut
att hålla ut.
Fylken eder kring mig eller Almkvist och låtom oss visa vad enighet
och ädel vilja kunna åstadkomma. Apropå - är hårväxt vanprydande ännu?
Jag skulle vilja höra utlåtande av någon expert i denna delikata
fråga.
