- Project Runeberg -  Anders Zorn /
9

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ställde sig icke fientlig mot de sista »-ismerna», när
lian fann verklig naivitet bakom dem. Ty få kunde
så suveränt säkert skilja mellan äkta och tillgjord
naivitet som han. Men hans aktning för arbetet var
så djup att han måste känna misstro inför de unga
konstnärer, som börja med en stil och löpa i skock
med andra, iklädda samma oindividuella habit som
skällgumsen, »der Leithammel». För att nå en egen
stil behöves arbete. Och »konst kommer av kunna».
Denna sats låg ofta på Zorns tunga.

Han visade mig en gång för länge sedan en kritik
över Bruno Liljefors, där skribenten full av beundran
demonstrerade konstnärens fenomenala skicklighet.
»Han hade nu kommit så långt att målningen icke
längre var ett arbete för honom.»

»Har du någonsin sett en sådan fadäs?»

Zorn var verkligt indignerad.

»Bakom den grodan ligger nog mycket arbete och
mycken lärdom, examina i estetik och konsthistoria
och mycken läsning av andras kritiker, för att inte
säga mycket studium av konstverk. Men vad har han
begripit av Bruno och hans tavlor? Inte ett dyft!»

— Alltnog — Zorn ville att jag skulle skriva om
honom och vi träffades många kvällar i hans
Stockholmsateljé för denna angelägenhets skull. Jag hade
slutligen lovat att tänka på saken och började göra
anteckningar. Men vi kommo aldrig stort längre än
till hans akademitid. Det blev historier i oändlighet
om gamla professorer och kamrater och det underbara
sätt att undervisa, som då var obligatoriskt. Då gällde
tydligen att döda all individualitet i stället för att
locka fram den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 1 01:32:51 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engzorn/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free