Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Gå ner och lägg dig, Anders», sade jag. »Jag
sitter uppe ett par timmar.»
»Nej, nu ska vi lära upp Calle till sjöman.»
Calle var en av gastarna, en 17 års pojke, käck
och trevlig. Och Calle ropades akter över.
»Calle, kan du ansvara för Mejt en timme?»
»Ja, såvida det inte blir väder.»
»Styr då så här! Somna inte! Kom ihåg att du nu
står i ansvar för både båten och våra liv! Nu går vi
ner. Pojken skall lära sig segla. Han har anlag.»
Bara en svag kåre drog över vattnet. Inte en
molntapp syntes på himmeln. Calle var skärgårdspojke
och hade gott huvud. Alltså var faran minimal. Vi
gingo ned i salongen och lade oss. Men vi somnade
inte utan lågo och rökte och pratade. Vi hade väl
legat en timme eller två, då vi kände skrapning i
botten.
Vi rusade upp. Där satt Calle vid rodret och
stirrade fånigt på oss.
Mejt stannade med en svag stöt. Tångskogar vajade
på båda sidorna om båten. Vi sutto fast i en
bergskreva.
Inte ett ord av förebråelse åt Calle, men Zorn bad
honom bara se på kompassen. Pojken hade styrt en
massa streck ur kursen.
»Jag måtte ha lurat till litet.»
»Det kanhända», sade Zorn, »men felet är inte ditt
utan mitt.»
Inför denna förkrossande kritik började tårarna
komma i ögonen på Calle.
»Ut med varpankare», kommenderade befälhavaren.
I detta vackra väder borde det vara en leksak att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
