Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
få loss Mejt, även om det började brisa litet, vilket
det också gjorde. Men det blev inte så lätt som vi
trott.
Medan vi höllo på med arbetet, närmade sig en
vedskuta med tre ålänningar ombord. Zorn ropade an
dem och bad dem hjälpa oss. De måste ju ha grövre
doningar ombord än vi.
Men skepparn och hans pojkar svarade inte. De
bara hånskrattade, slogo sig på knäna av
skadeglädje och den yngste räckte till och med ut tungan
och gjorde lång näsa, när de passerade på ett par
båtlängders avstånd.
Minst två timmar höllo vi på innan vi fingo Mejt
ur den bergskreva, där vi kilat oss in. Just då vi
voro färdiga, kom en kuling odh vi beredde oss att
ta igen den förlorade tiden. Mejt dansade fram över
sjön. Hon tycktes dela vår glädje över den
återvunna friheten.
Då vi rundade en skogbeväxt holme och satte ny
kurs hunno vi ifatt vedskutan och detta med lätthet,
ty nu stod hon på grund.
Nemesis!
Vi passerade den så nära vi kunde. I vanmäktigt
raseri knöto ålänningarna näven åt oss, medan
förbannelserna strömmade ur deras käftar.
»Kan du hitta någon logik i den där ilskan?»
frågade jag Anders.
»Ja det kan jag. Se, så vacker den där rödskäggiga
fan är, när han är arg. Han är säkert en bra karl —
bara litet dum! Det är med sådana karlar vi erövrade
både Finland och Östersjöprovinserna och kommo
hela Europa att darra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
