Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finnarna voro glada, ty det tycktes just då ljusna för
dem politiskt. Och finnarnas festhumör har ju blivit
proverbialt. En serie fester började, men ingen kan
väl begära att jag skall kunna redogöra för dem.
Alltnog — en kväll hade vi haft två gäster ombord —
ty Zorn tog hellre emot gäster än lät sig bjudas.
Dessa voro av en mycket gedigen kroppsbyggnad och
då jag fått i uppdrag att föra dem i land i jollen,
vågade jag icke ta mer än en åt gången,.
Jag hade ett långt stycke att ro, och när jag
landade med den siste gästen var jag alldeles
uttröttad. Vad var naturligare än att jag gick upp till
en gammal vän för att läska mig med en grogg?
Zorn hade sagt, då jag sista gången stötte ut från
Mejt, att han var dödstrött och ämnade somna som
ett gott barn alldeles ögonblickligen. Jag kunde ju
låta bli att bullra för mycket, då jag kom tillbaka
med jollen.
Jag var borta halvannan timme, av vilken tid rodden
tagit en halvtimme, och längtade nu efter sömn.
Men Anders hade icke gått och lagt sig. Han satt
på akterdäck fullt påklädd och var arg som ett bi.
En sådan skopa förebråelser vet jag mig aldrig ha
varit utsatt för. Jag var enligt Zorns utsago en
alldeles förfallen individ utan sinne för någon av en
gentlemans egenskaper, bland vilka den enklaste och
första och naturligaste var att vara korrekt i fråga
om tid.
Jag satt alldeles förkrossad. Jag funderade på att
låta sätta mig i land med mina grunkor och försvinna
ur Anders’ tillvaro. Men jag måste ju medge att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
