Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och efter en liten promenad till det gamla kapellet
voro vi snart i byn som låg där halvt sovande i
skymningen med grå sävtäckta hus, som verkade medeltid.
Ur en ladugård kom en kvinna tassande i
sälskinnskor, och vi tilltalade henne. Hon svarade på en
underlig gammalsvenska, och medan vi pratade, kom
folk till. Om några minuter voro vi förstådda,
välkomna, och gäster i en stuga som snart fylldes av
byns män och kvinnor.
Detta var något för Anders Zorn. Han har många
år efteråt sagt, att besöket på Odensholm gripit
honom mera än något annat sammanträffande med
utomlandssvenskar.
Vi fingo en skur av frågor om Sverige, och när
Zorn som var vår talesman, svarade, stockade sig hans
röst av rörelse och hans ögon blevo fuktiga, då vi
fingo några glimtar av svenskarnas historia på
Odensholm. Sedan många århundraden har ön varit en
svensk koloni, men avfolkades av pesten för 600 år
sedan. Därpå togs den i besittning av estniska
sjörövare, men Gustav II Adolf lät åter befolka ön med
svenskar. De nuvarande invånarna ansågo sig ha
privilegier från honom eller drottning Kristina och
påstodo sig vara skattskyldiga — fyra tunnor salt fisk
och fyra tunnor torkad — men visste icke till vem
skatten skulle lämnas. En estnisk baron sades ha köpt
ön och hade en gång kommit för att förändra de
gamla villkoren, men öborna betraktade sig
fortfarande som svenskar och underkastade sig ingen
förändring. De skulle gå man ur huse med sina sälbössor
och skjuta så länge det fanns krut och bly.
»Det är bra! Håll ut!» sade Zorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
