Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gäster. Vi skulle få se hur det går till på ett
gammalt estniskt slott och vi skulle icke få ångra oss.
Greve Stackelberg hade tydligen tagit reda på vem
herr Zorn var.
Men herr Zorn lät hälsa att det icke låg i hans
resplan att segla åt det hållet.
»Han ville inte umgås med underhuggare»,
upprepade han för Gallén och mig, fast vi verkligen
tiggde att han skulle ta emot inbjudningen.
Få månader efteråt bröto oroligheterna i Estland
ut på allvar. Alla baronernas slott brändes och
jämnades med jorden. Vi hade verkligen gått miste om en
upplevelse av rang. Men Zorn var som alltid
obeveklig.
Dagen därpå var vädret åter strålande och för en
lätt bris satte vi kurs på Wormsö, där vi ämnade
stanna ett par dagar, och där befolkningen till största
delen är svenskar.
Där njöt Zorn. Vi kommo dit en söndag och åkte
till en kyrka, där vi togos om hand av prästen och
hans älskvärda fru. Vi blandade oss i vimlet på
kyrkbacken, som lystes upp av kvinnornas egendomliga
nationaldräkter. Zorn tyckte att sceneriet var som
kalkerat efter en söndag i någon Dalasocken förr i
världen. Han inspekterade stugorna och deras etnografika,
talade med bönderna och avlyssnade det lilla de hade
att berätta om gamla tider.
Men även här anade man kommande onda tider.
Ryska gendarmer och soldater voro ej sällsynta, den
estniska befolkningen tycktes icke sympatisera med
den svenska, man var rädd för spioner och vägde sina
ord väl mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
