- Project Runeberg -  Anders Zorn /
58

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och beredde oss på en våt segling. Brisarna svartnade
mer och mer och vi mötte nordlig sjö, som artade
sig till att bli ordentligt grov. Både Gallén och jag
hemställde till skepparn om det inte vore klokast att
gå tillbaka och låta stormen bryta nacken av sig, men
Zorn var orubblig. Han litade på sin Mejt med dess
nya fina don. Nog skulle vi kunna rida ut en
Östersjöstorm! Och det blev en storm!!

Zorn satt till rors bred och obeveklig som en
naturkraft. Det dröjde icke länge förrän den grova sjön
kom med brott på var våg och spolade kuttern från
för till akter. Då vi passerat Tahkona hade tiden
skridit så pass framåt att Anders ansåg oss böra äta
middag. Trots sjön lät han gastarna duka ordentligt
bord i sittrummet. Han befallde till och med fram
våra servetter. Han hade sina vanor, som han ej gärna
gick ifrån.

Det blev en våt middag, men glad.

»Nu tror dom inte i Sandhamn att jag kommer på
överenskommen tid, men dom känner inte Mejt. Mig
känner dom! Jag har aldrig i hela mitt liv kommit för
sent till ett möte.»

Stormen ökade med regndis och svåra byar. Jag
kommer ihåg att Zorn från det vi hade Dagö norra
udde tvärs om babord satt till rors i hela nio timmar,
Sådant kräver sin man. Gallén och jag bytte om att
studera honom från salongstrappan och beundra hur
han tog sjöarna. Det började mörkna. Regnet piskade
Anders’ ansikte och han kunde icke röka — ett stort
minus. Jag tände flera cigarretter åt honom i salongen,
men de blevo genomvåta innan han hunnit dra mer
än ett par bloss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Mar 1 01:32:51 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/engzorn/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free