Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter ett par mils färd utmed Dalälven kommo vi
till Gopshus by, där vår vägvisare, Stikå-Anders, en
jägartyp med kunskap om ödemarken, mötte oss. Detta
var av nöden, ty vi hade att färdas på igensnöade
timmervägar genom skogarna. Stikå-Anders ställer sig
bakpå släden och börjar ett samtal med Zorn,
Grudd-Anders. Jag förstår inte ord av deras Moramål, men
upplyses om att det gäller fiskarstugan som Zorn
håller på att bygga vid älven.
Det blir kväll och vi stanna vid en stuga, där en
vänlig eld lyser ur fönstren. Vi befinna oss i
högkvarteret för timmerdrivningen omkring Krångdalens
fäbodar. När vi ätit vår mat, vill Zorn som vanligt
ha musik och en Färnäspojke börjar spela. Han vill
spela och får spela och spelar underbart. Det är som
om han spelade på själva stugan, som om vi skulle bo
inne i fiolen.
»Det är som om man sutte i en tunna», säger Zorn.
Och han frågar pojken: »Om du skulle komma hit
i morgon kväll och finna stugan tom och fiolen borta,
vad skulle du tänka då?»
»I far fäll emat a di då! Då far jag väl hem till
dig!»
Följande morgon gnistrar snön under sol och luften
är hög och blå. Medan vi vänta på att potatisen blir
kokt ta vi var sitt par skidor och glida ned mot
härbrena och läsa de vackert skurna årtalen på
dörrarna och söka tyda minnena som generation efter
generation lämnat efter sig på de ännu friska
stockarna. Sådant studium går i Anders’ tecken!
Och när vi ätit komma slädarna fram. En vän till
Zorn har stött till här uppe. Färden går genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
