Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1 oktober, men anbudet anses storartat och accepteras.
Eljest är hans första marknadsminne en liten
sockerhäst som han med bitter gråt söker förmå morfar att
köpa, men utan resultat. En sådan marknad är något
att minnas. Folk i glada dräkter, olika för varje
socken, utbyta sina olika produkter, krämarstånd lysa,
mörkhyade skojare åka fort nere vid sjöstranden.
Han minns också de efterlängtade jularna med
torrvedsbloss i rader mitt i svarta natten och kyrkans
härligheter, ett drypande talgljushav, barnskrik, vita
skinnpälsar, präster i röda mässhakar med granna
guldkors.
Men han minns också läsarmöten, dit han drogs
med. En religiös epidemi drar genom bygden, han
drages med av de äldres extas, hysteri och
helvetesfantasier och känner sig förtappad och dömd till evig
pina. Han försöker tro, men det hjälper ej. »Han är
lika fördömd, fast han tror, så svetten lackar av
honom.»
Han kommer i småbarnsskola i Utmeland och
9-årig flyttas han till »12-årsskolan» på stranden —
två pojkar och sex kullor gingo dit i sällskap med
matsäckskorgen på armen. Särskilt minns han en av
kullorna som kunde många nya lekar, okända i hans
allvarliga by. En av hans skolkamrater, Per Anders,
är en reflekterande ungdom, som haft tillfälle att se
i en naturlära och kan tala om hur stor en elefant
är och mycket annat. Med honom resonerar Anders
på hemvägen över åkrarna om religion och undrar om
det icke är rätt att bruka sitt förnuft, som man fått
av Gud. Sådant vågar han varken tala om hemma eller
med de dumma kamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
