Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inköpts för femtio kronor. »Lyckligare pojke fanns väl
ej inom Sveriges landamären den dagen 1877.»
Men mest gladde honom att hans välvilliga
hjälpare väl nu icke borde känna sig ha kastat bort pengar
förgäves.
Han tecknar och målar på alla lediga stunder och
lyckades snart åter sälja en akvarell till samma
förening. Samtidigt sköter han sina studier i antikritning,
anatomi och perspektiv och tar sina examina efter
den tvåårs obligatoriska kursen. Han får två elever,
ett par löjtnanter, och därmed ökad inkomst. Flera
officerare komma till och han har nu den stora
tillfredsställelsen att kunna gå till sina hjälpare och säga
sig ej behöva mera understöd.
Han har berättat för mig sina känslor härvid: »Jag
tar tillbaka vad jag sagt om alla mina stolta
ögonblick. Det ögonblicket var stoltare än alla andra.
Gubbarna var så stiliga mot mig att jag gick och
smågrät på gatan.»
Så småningom fick han tretton elever. Arbetet med
dessa och studierna på egen hand gjorde att han ej
kunde visa framfötterna på elevutställningen så som
han velat. I stället målade han ett huvud av en ung
kvinna med svart slöja, »I sorg» (en genom
reproduktioner nu världsbekant tavla) och lämnade upp den.
Han beskriver mottagandet hos den bistre, men
välvillige direktören, professor Boklund, som vid
tillfället hade tandvärk.
»Össus såna papperslappar, sätt den där!»
Zorn trodde sig diskvalificerad. Men dagen efter
blev han uppkallad till professorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
