Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hemma igen på Dalarö kände han en tendens att
måla samma valör med olika färg på föremålen utan
hårda kontraster och sedan han funnit en klippa i
skär ton placerade han på den ett par nakna flickor
i en ställning, som han ofta överraskat sin modell i.
Men det var först då hon fick vila och kände sig
obesvärad, som han fann sin tavla. Det blev en
sommar av skaparglädje. Han målade »Ute» och »Une
première», vilka båda gjorde succé, den förra på
Salongen, den senare på världsutställningen samma år,
1889.
Kritikern Albert Wolff, som nyss höjt honom till
skyarna för S:t Ivestavlan, började nu sin artikel
om salongstavlan med att »alltför begåvade barn dö
unga» och försökte begrava konstnären, men utan
resultat. Zorns vänner, kallade honom på skämt »den
döde».
Wolff brukade nämligen ta emot presenter och
Zorn hade glömt detta.
Sedan han på hösten i Paris målat mr Emest Mays
barn beställde denne ett akvarellporträtt av sig själv
och sin hustru. Han målade honom med en telefonlur
vid örat och hustrun frågande bredvid. May var
nämligen chef för denna i Paris nya inrättning.
Antonin Proust anmodade Zorn att måla
operaballerinan Rosita Mauri i akvarell och honom själv.
Under tiden hade han blivit bofast i Paris och börjat
sitt första hushåll mycket moderat med en femme de
ménage, som kom och hjälpte till i den nyhyrda
våningen — sovrum, kök och ateljé, vilken
smyckades med siden och mattor från Konstantinopel. Han
hade då ännu ej målat något porträtt i ateljé, emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
