Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från den tid han nu sist beskrivit finns en bedårande
förening av ungdomlig djärvhet och gammalklok
kunskap.
När jag skriver detta kommer jag — mutatis
mutandis — att tänka på den tjuguårige diktaren
Raymond Radiguet († 1923), som i sin fräna uppriktighet
anses som ett av Frankrikes snillen. Han skriver (i
likhet med Zorn): — Jag har aldrig varit en
drömmare. Det som tedde sig som en dröm för andra och
mera lättrogna naturer, föreföll mig lika verkligt som
osten för katten, trots glaskupan.
Men Radiguet var kall, medan Zorn var varm och
älskade.
Nu målades de bekanta porträtten av Coquelin
Cadet, madame Rikoff och flickorna Salomon, men
icke i ateljén, ty han ville göra karaktärstavlor. Proust
hade en gång sagt att ateljéer borde förbjudas i lag
— åtminstone vid porträttmålning.
Men i den lilla ateljévåningen vid rue Daubigny
trivdes vännerna. Gallén, Sparre och Wikström voro
nästan dagliga gäster och prins Eugen tog emot
inbjudning till middag — för att överskyla bristerna
skröt Zorn ohejdat med vad han hade att bjuda på,
vilket gav prinsen anledning att göra detsamma vid
den middag han gav inom utställningsområdet för
svenska konstnärskolonien. Man var ung och glad
den tiden och efter sistnämnda middag körde
sällskapet huller om buller i något slags arbetsåkdon in
till stan, varefter man par om par dansade hela rue
Valois fram till ett pilsnerställe, där det gjordes
musik och sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
