Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Zorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som om vår Herre ville piska på honom — arbeta,
lev, se, måla tills du dör!
Senare, år 1919, kände han att han var sjuk, men
han hade svårt att medgiva några defekter. Då han
den sommaren lämnade Mejt i jollen, satt han en
stund och strök och smekte hennes vackra
mahognysida och mumlade avskedsord.
Men nu kom döden. Anders var rädd för denna
form av tillvaro. Man kan nästan förstå det, så
livshungrig som han var ända in i det sista. Han hade
varit på Bullerö och gjort upp om harjakten till den
1 september, men han hade blivit mindre i ansiktet,
fått något knipigt kring näsan och gick böjdare än
vanligt — berättar Malmberg mycket målande. Han
kom till Sandhamn och träffade Tor och Stina
Hedberg, reste till Dalarö. Där såg Arthur Möller honom
hissa segel och sträcka rakt ut i solstrimman.
Han dog hemma i Mora och vilar under ett
monument på kyrkogården där. Hans vänner följde honom
till graven. Kanske är det tillåtet att bland dem nämna
prinsarna Eugen och Wilhelm, Rolf Cederström,
Hjalmar Lundbohm, Christian Eriksson, Thorsten Laurin,
Helge Johnson, d:r Geber, Johnny Roosval, Bruno
Liljefors, Axel Sjöberg, Nathan Söderblom, Erik
Brodin, Isak Gustaf Clason, Küsel, Nyman, Stangenberg.
Jag har icke mycket att tillägga. När jag
sommaren 1927 ett par veckor bodde i Mora och
Zorngården som fru Emma Zorns gäst, gick jag nästan
dagligen in på kyrkogården och studerade Anders’
konstverk, en gravvård över hans mor. Med vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
