- Project Runeberg -  En half Million, Komedi i tre akter /
7

(1847) [MARC] Author: Mauritz Cramær
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7

ner huru hjertat dansar engelska i bröstet, vid
å-syn af ett par fruntimmer! Ha, ha,ha! hva* befalls?

Brassbom. Hör på, styrman; ni måste
berätta oss, huru ni kom i klorna på sjöröfvarna.

Galjon. Det skall jag, Brassbom du.
Fem-tom års slafveri; vet ni, hvad det vill säga, gossar?
Ha, man kunde kalla dem femton sekler, ty så
långa voro åren.

Topplänt. Nå, låt höra historien, styrman!

Galjon. Jag hade just varit gift med Beata
min i fyra år; men vi voro utan barn. — Den
dummaste kurs jag hade styrt i all min dar, var
då jag löpte in och kastade ankar i den
äktenskapliga hamnen.

Brassbom. Hur då, styrman? 1

Galjon. Min lycka var det, ser ni gubbar,
att sjön var den verld, till hvilken jag kunde fly
undan stormarne på landbacken;... att vi ibland *
gjorde en långtur till Ostindien; ty eljest, vet ni,
hade jag mången gång blifvit väderdrifven, så långt
pepparen växer.

Brassbom. Nordlig vind med hagelskurar jemt
och ständigt, förstår jag.

Galjon. Jo, det kan du lita på. För eh by
på öppna hafvet står jag bocken, det vet ni; men
under Beatas orkaner måtte sjelfva fan stå vid styret.

Topplänt. Hur gick det med sjöröfvarne,
styrman? ’

Galjon. Ja, det var sannt 1829 om hösten
kommo vi ifrån Ostindien, när vi en mörk
Oktobernatt öfverraskades af en rasande storm under
Franska kusten, just vid inloppet till Kanalen. På
en gång höra vi tvenne nödskott oss helt nära. De
skyhöga vattenbergen hotade hvarje ögonblick att
begrafva oss emellan sina afgrunder. Likväl satte
vi sluparna ut och försökte närma oss stället,
hvarifrån signalen ropade på hjelp. Huru det gick till,
vet jag knappast sjelf; men allt hvad vi lyckades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:32:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhalfmill/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free