Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Vendela. Skynda, hör du, hvarje minut är
dyrbar. — (Lovisa gar\ En aning säger mig, att
en vändpunkt förestår i mitt öde! O Filip, måtte
det bli till din och min gemensamma lycka!
Lovisa (återkommer med hatt och schawl). Jag
väntar mig alltså en rolig stund jag, när Frun
kommer hem, och lår höra talas om polisen.
Vendela (bestört). Polisen, säger du? —Hvad
menar du med det?
Lovisa. Hvad jag menar? Har jag inte redan
en gång sagt mamseH, att tvenne Uppsy ni ngar
varit här och kallat Frun till polisen kl. 11.
Vendela. Rättvise himmel! hvad har hon
då gjort?
Lovisa. Hon har i går afton gifvit en af
gesällerna här nere på Kopparslagare-verkstaden en
örfil.
Vendela. Blott detta fattades!
Lovisa. Hela verkstan, hela gården, ja, hela
grannskapet är i uppror öfver detta emanciperande
tilltag. Man hotar med offentlig chikan, om inte
Frun ofördröjligen nedtystar saken. — Har man
väl också någonsin förut hört maken? — En
qvinna ger sig att kind pusta en Kopparslagare, derföre
att han trampat henne på en liktorn.
Vendela. Jag måste genast tala med gesällen,
för att, om möjligt är, ställa saken till rätta.
Lovisa. Himlen bevare oss! Han skulle
kunna hämnas på mamsell för örfilen. Jag har i all
min dar halt respekt för Kopparslagare.
Vendela. Frukta intet! (i det hon går) Ack
min Gud! huru mycken skam och olycka skall väl
slutligen bli följden af hennes brutala uppförande —
hennes förskräckliga lynne. — (øÆr).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
