Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heller blef på detta sätt mångfalden af dem förklarad; ty
någon annan mångfald än den sinnliga kände de icke, och
med denna fick det sanna varat icke hafva någonting att
skåffa. Mångfalden blef sålanda för dem icke-vara. Det
otillfredsställande i en sådan åsigt sökte visserligen Heraclit
att afhjelpa, men endast genom att med varat förena
ickevarat och till princip eller enhet upphöja rörelsen. Men en
enhet, som är enhet af vara och icke-vara, är och är icke,
kan följaktligen aldrig vara fullständig enhet.
Hade sålunda Eleaterna inom icke-varats område
förlagt all mångfald, så kan man deremot om Sophistema säga,
att de gjort motsatsen. Visserligen gällde deras
undersökningar icke det varande såsom sådant utan våra kunskaper
om det varande. Men vid bestämmandet af dessas betydelse
hafva de kommit till ett sådant resultat, att från det
varan-des verld all enhet försvinner, och endast en mångfald af
subjectiva förnimmelser qvarstå, om hvilka, alldenstund de
saknade all enhet och följaktligen äfven all möjlighet af
jem-foreise sinsemellan, det med precist samma giltighet kunde
sägas, att de alla voro sanna, enligt Protagoras, eller,
enligt Gorgias, alla falska. Då emedlertid philosophiens
uppgift är att finna sanningen och att från denna afskilja allt
falskt, så är det klart, att philosophien uti Sophistiken hade
råkat i fullkomlig motsägelse mot sig sjelf.
Hittills hade philosophien varit realistisk. Det sannt
varande hade uppfattats såsom ett vara i rummet och hade
icke utan på bekostnad af sin egen verklighet kunnat befrias
från denna karakter. Med afseende på enhet och mångfald
hade detta haft till följd, att dessa, såsom också sidor af
varat, blefvo af rummet bestämda och till detta trädde i
vä-sendtligt förhållande. Men i rummet, hvars karakter är
utom-hvartannat-varande, kan en fullständig enhet aldrig införas,
hvadan enhet och mångfald här med nödvändighet uppträda
emot hvarandra, eller, ifall man ville inom det af rummet
bestämda varat förlägga blott enderas fullständiga exsistens,
det andra då komme att falla utom allt rum men di* också,
enligt förutsättningen, utom allt varande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
