- Project Runeberg -  Undersökningar om Enhet och Mångfald /
44

(1863) [MARC] Author: Pontus Wikner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lifatyder på beroende och osjelfständighet. Ty enhet i förra
meningen synes ingenting kunna blifva annorlunda än
derigenom, att antingen ett eller flera ting verkligen stå jemte
detsamma och sålunda inskränka dess vara, eller
åtminstone derigenom, att ett annat ting föreställes jemte
detsamma och sedan negeras (såsom när vi säga, att Gud är blott
en). Enhet i sednare meningen åter kan ju ingenting blifva
annorlunda än derigenom, att det i sig upptager delar eller
bestämningar, i hvilka det sjelft ingår, men hvilkas vara i
och för sig, alltså dock emot det hela, redan derigenom
förutsattes.

Emedlertid, om vi närmare skärskåda det sagda, så finna
vi, att, om enheten sålunda visar sig innebära något af
o-sjelfständighet, så får han denna karakter endast genom sitt
förhållande till mångfalden. Endast då kan enheten blifva
osjelfständig, när han får en annan enhet jemte sig, men
detta inträffar först genom införandet af mångfalden. Från
denna torde alltså osjelfständigheten komma.

Se vi åter på begreppet mångfald, så synes det vara
en känd sak, hvad vi dervid hafva att tänka oss. Många
menniskor, många penningar, många olyckor — hvem vét
icke, hvad ordet många i dessa uttryck betyder?
Emedlertid kunna vi sammanställa dessa olika uttryck och fråga:
hvaraf äro de många härvid med nödvändighet många? Ej
af menniskor, eller af penningar, eller af olyckor, ty dessa
äro för mångheten oväsendtliga. De många äro deremot
alltid många enheter. Enheten är här följaktligen alltid
förutsatt. Men icke nojr härmed. Om vi ock kunde tänka oss
flera enheter, men dessa isolerade från hvarandra, så att
ingendera hade någonting med den andra gemensamt, så
hade vi dermed ännu ej en- mångfald. Det fordras
åtminstone, att de många skola med hvarandra förbindas, genom
den tankens enhet, till följe hvaraf vi i vårt discursiva
tänkande kunna öfvergå från den ena enheten till den andra
och likväl alltid vara medvetna om de föregående. Således
fordras en ny enhet för att bringa de gifna enheterna till en
mångfald* Dessa tvenne slag af enheter, hvilka sålunda för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhetomang/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free