Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
skrifvit dikter med nordiska ämnen, men som till hela
sitt lynne var vida mer besläktad med romantikerna,
vidare den akademiskt korrekte Bernhard v. Beskoiv
samt Stagnelius och Vitalis.
Johan Erik Stagnelius (1793-1823) var en af vår
litteraturs ursprungligaste och mest begåfvade
skalder. Men grubbel och bekymmer bröto i förtid
hans kraft, och hur mycket han än blef, blef han
dock aldrig helt hvad han under lyckligare yttre
omständigheter skulle ha kunnat bli.
Det hvilar jämte en våldsamt frambrytande sinnlig
glöd öfver hans dikter en med mystisk religiositet
försatt trängtan till ett lif i andlig frihet, löst
från materiens bojor. Detta drag framträder mest i
hans smärre lyriska dikter, mindre i hans episka,
af hvilka den på praktfulla hexametrar affattade
Vladimir är den förnämsta.
Af sublim religiös hänförelse är hans drama Martyrerna
genom-andadt.
Till Stagnelius ansluter sig den bittert satiriske,
af fattigdomens börda ständigt tryckte Erik Sjöberg
(Vitalis).
Med Wallin, Tegnér och Stagnelius hade vår romantiskt
nationella poesi nått sin höjdpunkt. Men utom
efterklangspoeterna ha vi dock än kvar två skalder,
som hvar och en i sin bransch var en mästare, Almqvist
och Runeberg.
Karl Jonas Ludvig Almqvist (1793-18f>6) intager i
vår litteratur samma plats som Heine i Tyskland. Han
är romantikens fulländning och förintelse. Ingen
"liar så fulländadt som han förmått att sätta sig in
i olika tiders och lands stämning och finna den äkta
romantiska lokalfärgen. Men ingen af våra diktare
har heller såsom han lämnat fritt spelrum åt all
romantikens godtycklighet och ensidigt estetiska, af
pliktens lagar obundna världsåskådning, dess ojämnhet
och bizarreri.
Han bildar äfven i sin mångomtvistade novell »Det
går an» en öfvergång från den af Schlegel förkunnade
romantiska sinnlighetsdyrkan till realisternas yrkan
på den fria kärlekens berättigande.
Ingen har dock å andra sidan anslagit mer folkligt
naiva toner, än han gjort i sin lilla bynovell
Kapellet.
Almqvist är, kort sagdt, som skriftställare en
dubbelnatur. Som människa lät han af sin sedliga
hållningslöshet förleda sig till handlingar, hvilka
gjorde, att han för att undgå åtal för förfalskning
och mord måste lämna fäderneslandet.
Ar Almqvist den romantiska, så är åter lluncberg den
nationella poesiens spets.
Johan Ludvig Runeberg (1804-1877) är väl finne född
och har genomgått hela sin utveckling, ef£er det
Finland rycktes ur det gamla moderlandets famn. Men
ingen af våra skalder, med undantag af Tegnér, har
anslagit så svenskt fosterländska toner, som han
gjort i den dikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
