Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska språket - Form- och satslära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska språket.
Form- och satslära.
(Orden och deras användning.)
Då man utsäger något om någonting, t. ex. lyser
om solen, spelar om orren, uppkommer en Sats:
Solen lyser. Orren spelar. Solen är ett föremål,
om hvilket man utsäger lyser. Orren är ett föremål,
om hvilket man utsäger spelar.
Påstående satser: Frågesatser:
Solen lyser. Lyser solen?
. Hästen springer. Springer hästen?
Björken växer. Växer björken?
Blomman vissnar. Vissnar blomman?
Hären strider. Strider hären?
Brasan sprakar. Sprakar brasan?
Den satsdel, hvilken uttrycker det, som
utsäges, kallas predikat: Mannen arbetar. Hafvet
brusar. Sjunger lärkan? Predikatet uttryckes alltid
genom verb.
Den satsdel, hvilken uttrycker det, hvarom predikatet
utsäges, kallas Subjekt: Mannen arbetar. Hafvet
brusar. Sjunger lärkan? Subjekt och predikat äro
satsens hufvuddelar.
Ordföljden i en sats säges vara rak, då subjektet
står före predikatet: Orren spelar; eller Omvänd,
då predikatet står före subjektet: Spelar orren?
De ord i språket, som uttrycka, hvad någonting är,
kallas substantiv (tingord): gosse, häst, björk,
berg, blomma, arbete, flit, glädje.
De ord, som utsäga om någon eller något en verksamhet
eller ett tillstånd, kallas verb (händelseord):
arbeta, springa, växa, vissna, bestå, falla, bryta,
vinna, sofva.
Enhvar sin egen lärare. T,
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
