- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
I:5

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska språket - Form- och satslära - Adjektiv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gode fadern, den ädla kvinnan, det vackra arbetet,
de röda blommorna. Den bestämda formen bildas genom
ändelsen -a, utom när adjektivet bestämmer ett
personligt maskulinum i singularis eller ersätter
ett sådant, då det ändas på -e. Framför ett adjektiv
i bestämd form sättes vanligen ordet den, det eller
de såsom bestämd fristående artikel. Ett adjektiv i
bestämd form kan tillhöra ett substantiv i obestämd
form, om det nämligen föregås af en genitiv eller af
ett pronomen (se längre fram!): fiskarens olyckliga
sjöfärd; du skona dal; vår fasta tro; denna härliga
utsikt. Under eftermiddagen roade de sig med att
profskjuta sina nya pistoler, i hvilken farliga lek
jag ej deltog.

Böjningsmönster.

Obestämd form.

Mask. Femin. Neutr. Mask.
Femin. Neutr.

(stor stor stor-t (stor-a
stor-a stor-a

l trogen trogen troge(n)-t trog(e)n-a
trog(e)n-a trog(e)n-a

svart svart svart svart-a
svart-a svart-a

Sing. Plur.

fri fri fri-tt
fri-a fri-a fri-a

\ lat lat –––

Öde öde öde

lat-a lat-a lat-a

öde öde öde

Den bestämda formen är lika med den obestämda formens
pluralis utom i fråga om personligt maskulinum
singularis (se ofvan!).

Den egenskap, beskaffenhet, som genom adjektivet
utsäges, kan uttryckas antingen utan eller med
jämförelse med samma egenskap hos andra ting, i
hvilket senare fall egenskapen kan betecknas såsom,
tillkommande föremålet i högre eller i högsta grad.

Den form adjektivet har, då det betecknar en egenskap
i allmänhet utan jämförelse, kallas positiv: gul,
ädel, vacker, trogen; då det betecknar egenskapen
under jämförelse med samma egenskap hos ett annat
föremål, komparativ: gulare, ädlare, vackrare,
trognare; då det under jämförelse med samma
egenskap hos två eller flere andra föremål betecknar
egenskapens högsta grad, superlativ: gulast, ädlast,
vackrast, trognast. Att uppnämna adjektivets former
för positiv, komparativ och superlativ kallas att
komparera detsamma.

Anm. Komparationsformerna (komparativ och superlativ)
äro egentligen att anse såsom nya adjektiv, hvilka
härledts från och äro besläktade med positivformen.

De flesta adjektiv bilda komparativgraden genom
ändelsen -are eller -re: bred-are, grön-are, läg-re,
yng-re, och superlativgraden genom ändelserna -ast
eller -st: bred-ast, grön-ast,, läg-st, yng-st.

Flere adjektiv kompareras oregelbundet: komparativen
och superlativen hafva annan ordstam än positiven:
dålig, sämre, sämst; posi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free