- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
I:10

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska språket - Form- och satslära - Hjälpverb - Adverb

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

Hjälpverben hafva och skola böjas sålunda: Sing.
Plur.

l jag ] vi hafva (ha),
skola

Presens < du \har, skall f hafven
(han), skolen

\ han j de hafva (ha),
skola

{jag | vi hade, skulle

du \hade, skulle I haden, skullen han |
de hade, skulle.

Den form af hufvudverbet, som tillsammans
med hjälpverbet hafva användes till att utmärka
handlingen såsom fullbordad, kallas SllpillUlll. I
förening med verbets supinum bildar presens af
hjälpverbet hafva tempus perfektum: Mannen har rest;
imperfektum af hafva tempus pluskvamperfektum: Mannen
hade rest. Presens af hjälpverbet skola tillsammans
med hufvudverbets infinitiv (se längre fram!) bildar
tempus futurum: Mannen skall resa; tillsammans med
infmitiven hafva och supinum af hufvudverbet tempus
futurum exaktum: Mannen skall hafva rest; imperfektum
af skola tillsammans med infinitiv af hufvudverbet
bildar tempus futurum preteriti: Mannen skulle resa;
tillsammans med infinitiven hafva och supinum af
hufvudverbet tempus futurum exaktum preteriti: Mannen
skulle hafva rest.

Stundom utelämnas har och hade, hvarigenom perfektum
och pluskvamperfektum komina att uttryckas ensamt med
supinum: Sedan jag (hade, har) sprungit mig trött,
satte (sätter) jag mig. Ack, att jag (hade) hört din
tillsägelse! O, att han (hade) blifvit hjälpt!

Adverb (omständighetsord) kallas sådana ord,
som benämna en omständighet till rum, tid eller
sätt ni. fl : här, där, dit, ut, in, framåt, uppåt,
däråt, hemåt, bredvid, framför, allestädes, hvarest,
därifrån, bortifrån; nu. då, sedan, förut, nyss,
aldrig, strax, länge, snart, sent, redan, oupphörligt;
väl, gärna, hastigt, någorlunda, nästan, visserligen,
knappt, svårligen; därför, hvaraf, ej, ingalunda,
icke m. fi.

Såsom adverb nyttjas äfven obestämdt neutrum
singularis af adjektiven: flitigt, tungt, troget,
mildt. Så väl dessa som en del andra adverb kunna
kompareras: flitigt, flitigare, flitigast; mildt,
mildare, mildast; ~bra, bättre, bäst; gärna, hellre,
helst; nära, närmre, närmst; ofta, oftare, oftast.

Den satsdel, sorn uttryckes genom ett adverb,
kallas adverMal: Han sjunger väl. Hvart skall du
rida ? Vädret är särdeles angenämt. Gossen skrifver
mycket slarfvigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free