Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska språket - Form- och satslära - Mer om verb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De svaga verben bibehålla vid böjningen samma
stamvokat, åtminstone i imperfektum och supinum:
skona, skonade, skonat; stänga, stängde, stängt;
krympay krympte, krympt: sko, skodde, skott;
sälja, sålde, sålt; kvälja, kvalde, kvalt;
spörj i, sporde, sport; vänja, vmde, vant.
De starka verben (utom: komma, sofva) förändra vid
böjningen stamvokal:
drifva, dref, drifvit; taga, tog, tagit;
sjunka, sjönk, sjunkit; gifva, gaf, gifvit;
bära, bar, burit; flyta, flöt, flutit.
Rättsta f ningen af perfektum particip neutrum
och supinum.
Neutr. af perf. part. skiljes från supinum därigenom,
att det antingen användes som ett adjektiv eller hör
tillsammans med ett passivbildande hjälpverb. Supinum
däremot hör alltid tillsammans med hjälpverbet hafva.
Det neutrala participet kan böjas till numerus;
supinum är oböjligt: Nu har jag huset byggdt (husen
byggda}. Nu har jag byggt huset (byggt husen).
Ett verb i pariicip perfektum böjes som ett adjektiv
i afseende på genus. Således bildas neutrum genom att
till dess form i maskulinum och femininum lägga -t,
såvida verbet förut ej ändas på -t:
frågad, frågadt; rensad, rensadt; bränd, brändt;
läst, läst; trodd, trodt; spådd, spade;
skrifven, skrifve(n)t; brunnen, brunne(ji)t; knuten,
knute(n)t.
(Om mask. och femin. ändas på -då, bortfaller det
ena -d i neutrum.)
Supinum af svaga verb bildas genom att till imperativ
lägga 4 eller’-tt:
kalla, kallat; rensa, rensat; sänd, sändt;
anländ, anländt; läs, läst; tro, trott; spå, spått.
De starka verben erhålla i supinum ändelsen -it, lagd
till inipera-tiven med eller utan vokalförändring:
brist, brustit; nyp, nupit; rid, ridit;
skrif, skrifvit; brinn, brunnit; gal, galit;
sjung, sjungit; slut, slutit.
Konjunktiven kan uttryckas antingen med verbet ensamt:
kalle, soke, finne; eller med hufvudverbets infinitiv
tillsammans med modala hjälpverb: må kalla, må söka,
må finna. En sådan konjunktiv kallas omskrifven.
.
De modala hjälpverben äro: må, måste, kunna, vilja,
böra, tÖr m. fl. och böjas sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
