Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska språket - Form- och satslära - Konjunktioner - Satsföreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konjunktioner (bindeord och fogeord) kallas sådana
ord, som begagnas till att förena satsdelar af samma
slag samt satser af samma eller olika slag.
De konjunktioner, som förena satsdelar och satser
af samma slag, kallas samordnande: och, samt, äfven,
både-och, så väl-som, dels -dels, eller, men, dock,
utan, ändock, likväl, därför, således, ty, nämligen
m. fl.
Sådana konjunktioner, som förena satser af olika slag,
kallas underordnande och utmärka tid: då, när, innan,
förrän, tills; sätt: utan att, i det att, därigenom
att; jämförelse: såsom, likasom, ju - dess (desto);
följd: så att, sådan att; ändamål: på det att, för
att; orsak: emedan, eftersom, därför att; villkor: om,
så vida, ifall; medgifvande: ehuru, fastän, oaktadt,
äfven om; indirekt frågande: om, huruvida.
Satsföreningar. Då satser förenas med hvarandra så,
att de äro hvar för sig själfständiga och sammanbindas
genom en samordnande konjunktion, kallas de
Samordnade: Våren är kommen, och lärkorna sjunga. An
regnar det, än lyser åter solen. Människan spår, men
Gud rår. Arbetsam]tet befordrar hälsa och välstånd,
därför bör man vara arbetsam. Många människor sir
af va efter rikedom, dock äro de rika icke alltid
lyckliga. Luften är mycket kall om vintern, därför
fryser vattnet till is. Små barn böra ej få leka med
spetsiga saker, ty de kunna lätt skada sig.
En sådan förening af satser kallas satsbilldning. Om
satserna hafva gemensamt subjekt, säges satsbindningen
vara sammandragen: Solen lyser och värmer. Månen
lyser, men värmer icke.
Då satser förenas med hvarandra så, att den ena satsen
närmare bestämmer den andra och de sammanfogas
genom en underordnande konjunktion, kallas de
Öfver- och underordnade: Vi veta, att jorden är
rund. Mannen ankom till staden, innan klockan slog
tolf. Man hade endast handskrifna böcker, till dess
boktryckerikonsten blef uppfunnen. En sia f är den,
som usla tustar jaga.
En förening af Öfver- och underordnade satser
kallas satsfognillg. Den öfverordnade satsen kallas
hufvildsats, den underordnade M-Sats. i en mening,
som består af flere än två satser, kunna äfven tvenne
bisatser vara sinsemellan öfver- och underordnade;
i detta fall kan således en öfverordnad sats äfven
vara en bisats (se längre fram!).
En bisats igenkännes därpå, att han i något afseende
utgör en bestämning till en annan sats (oftast
hufvudsatsen), äfvensom därpå, att han förenas med
en annan sats genom en underordnande konjunktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
