- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
I:35

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska språket - Rättskrifningslära - Stafvelser och ord - Själfljudens teckning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

35

Stafvelser och ord.

Stafvelse bildas af ett själftjud ensamt eller i
förening ined ett eller flere medljud. Ex. å, is,
grop. Ett ord består af en eller flere Stafvelser;
det har alltid lika många stafvelser, som det har
själfljud.

örundstafvelse, stam, är den stafvelse. som fiterstår
af ett enkelt ord, då för- och slutstafvelse!*
borttagas: dygd i odygdig.

Förstaf velse är en sådan stafvelse, som sättes
framför ett ord i syfte att gifva det en annan
betydelse: bi- i bistå.

Slutstafvelse, ändelse, kallas den stafvelse, som
fogas till grund-stafvelseii för att böja ett ord
eller bilda ett nytt ord. l förra fallet-kallas
ändelsen böjningsändelse, t. ex. -ar i gårdar;
i senare fallet afledningsändelse: -sam i tacksam.

Med afseende på sin bildning äro orden stamord, om
de ej kunna härledas från något annat ord: sol, bo;
afled (la ord, om de äro bildade af andra ord: sol-ig,
bo-ning; sammansatta, om de bestå af två eller flere
enkla ord, förenade till ett helt: sol-sken, fristund,
rättskri fnings-lära, skottafla (skott-tafla).

Böjda kallas orden, om de vid sammanställning med
andra ord blifvit förändrade genom tillägg af ändelser
eller genom ljudbyte: sol-ar, bo-n, solsken-et,
kalla-de; sprang, sjöng,

En stafvelse är antingen betonad och lång: dag-en,
dagg-en, eller obetonad och kort: dag-en, dagg-en. Den
långa stafvelsen har antingen vokallängd: mat, eller
konsonantlängd: rna/£. Ett medljud är alltid långt
omedelbart efter ett kort själfljud och kort i alla
öfriga fall, t. ex. ka?/, trött; kaJ, nä/.

Själfljudens teckning.

Själfljuden a, e, i, o, u, y och ö tecknas med
motsvarande bokstäfver, antingen de äro långa eller
korta; å- och ä-1 juden däremot tecknas hvardera på
två sätt.

Å-ljudets teckning.

Långt å-ljud tecknas i regeln med å: båge, odåga,
tåga, ståta, bråte, tårta.

Anm. Sådana ord, i hvilka å-ljudet tecknas med å,
hafva ofta släktord med a eller ä: fånga (fängelse),
mått (mäta), såld (salu,, sälja), stång (stänger),
ålder (äldre) m. fl.

Långt å-ljud tecknas med o framför v-ljud: döf, hof
lof, sofva, uppskof (dock ej i gåfva, haf, håfvor,
påfve); samt i dold

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free