Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturhistoria - Första avdelningen: Djurriket - Allmänna betraktelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
talar - och detta med rätta - om ädla och oädla
instinkter, instinktlik afsky, rörelse o. s. v.
Djurens instinkt afser en mängd olika ändamål:
1) förskaffandet af föda, 2) försvar mot fiender,
3) skydd åt afkomman, 4) insamling af förråd, 5)
vägledning i obekanta trakter, 6) bildandet af
samhällen, 7) vandringar.
Förskaffandet af föda eller byte. Rof d j uren lura
timtal på sitt byte, smyga sig mot vinden, huka
sig ned bakom buskar och stenar för att icke blifva
sedda. Därvid torde dock instinkten ej obetydligt
understödjas af beräkning. I Granges och Javas floder
lefver den ungefär en tredjedels meter långa sprut
fisken, som på ett högst märkvärdigt sätt fångar
sitt af insekter bestående byte. Då dessa sitta på
strandväxterna, sprutar han med stor träffsäkerhet
några droppar vatten på dem, hvaraf de slungas ned på
vattenytan, där de genast gripas af fisken. Detta hans
sätt att gå till väga är ganska nöjsamt att iakttaga,
hvarför han i sitt hemland ofta hålles i akvarier.
Bland de talrika exempel, som skulle kunna hämtas
från insekternas värld, vilja vi blott anföra ett:
myrlejon-sländans larv*). Detta lilla djur lefver
af myror och andra insekter, som det icke skulle
kunna förskaffa sig, om icke instinkten lärt det att
sätta forsat för sitt byte. Det vistas på sandig
mark och gräfver där en liten tratt-formig grop,
hvarvid det med ena benet lägger litet sand på
hufvudet och därpå med en knyck kastar den lilla
bördan några centimeter utanför gropens omkrets. Har
larven slutat sitt arbete, så gräfver han ned sig
på bottnen, så att blott de stora käkarna synas,
gapande efter rof. Sedan väntar han tåligt, att en
myra eller en annan insekt skall falla ned öfver
kanten. Så snart detta inträffar, kastar han med
hufvudet en mängd sand på det lilla djuret, så att
det faller ned till gropens botten och blir hans
byte. Inom spindlarnas klass se vi också många prof
på en undarbar instinkt, då det gäller att utställa
forsat för den omisstänksamma insektvärlden. Så bygger
sig den rätt stora vattenspindeln af hopfiltade trådar
en dykareklocka, som han fäster vid en vattenväxt
och fyller med luft. Från denna spänner han trådar åt
flere håll; vidröres någon af dessa af en förbisimman
de insekt, störtar spindeln fram ur sin håla och
griper honom.
Försvar mot fiender. De flesta djur taga
instinktmässigt till flykten, då de möta en
öfverlägsen fiende: haren flyr for hundarna;
då flygfisken förföljes af delfinen, hoppar han
många meter högt öfver vattnet. Sådana djur,
som sakna snabbhet, begagna list för att frälsa
lifvet. Igelkotten rullar hop sig, spindlarna ställa
sig döda, då fara
*) "Ur insekternas ägg framkommer en
s. k. /arv, som ofta är alldeles Olik den fuUMlciade
insekten och för ett helt annat lefnadssätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
