Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturhistoria - Första avdelningen: Djurriket - Om djursamhällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
ut bland musklerna och där inkapsla sig. De antaga
då utseende af tämligen stora blåsor, benämnda
blåsmaskar eller dynt. Om sedan människor äta sådant
fläsk, i hvilket dynten är vid lif, förvandlas
den till binnikemask. Ur blåsan utstjälpes då
en kort mask, försedd med ett s. k. hufvud,
hvilket medelst hakar och sugvårtor fäster sig i
tarmen. Därefter uppstå närmast bakom »hufvudet»
leder, hvilka oupphörligt tilltaga i storlek och
antal. Hvarje led är ett själfständigt djur. Det hela
är således icke en mask, utan en lång rad af maskar,
ett djursamhälle. Binnikemaskar om 3 meters längd
äro icke ovanliga; lederna, af hvilka de yttersta
äro äldst, kunna uppgå till 7-800, Genom att låta
lifdömda brottslingar (sig själfva ovetande) förtära
dynthaltigt fläsk har man bevisat binnikemaskens
utveckling ur dynten. Hos en person uppstodo på få
dagar 16 stycken.
Ehuru icke egentligen bildande samhällen, utan
blott uppträdande i oerhörd mängd och därigenom ofta
ingripande i naturens hushållning,
må här nämnas de en tid så mycket omtalade
trikinerna. De höra till de mest fruktade bland
inälfsmaskarna. Likväl äro de helt små djur: honan
blir 4-5 mm., hanen är hälften så lång. Men det är
genom sin talrikhet, som de blifva farliga för djur
och människor. Trikinerna kunna lefva hos flere djur,
men förekomma oftast hos svinet. De ligga inkapslade
i fläsket, d. v. s. de äro hoprullade och
omgifna af en kalkhylsa. Om nu en människa äter
fläsk, som innehåller lefvande trikiner, så upplöses
kalkhöljet af magsaften, trikinerna blifva fria
och börja röra på sig. Inom några dagar hafva de
fram-födt en otalig mängd ungar, hvilka borra sig
väg genom tarmväggarna och utvandra till musklerna
(köttet). Deras vandring genom kroppen åtföljes af
en sjukdom liknande nervfeber, hvilken ej sällan
medför döden. Hafva trikinerna väl kommit in bland
musklerna, blifva de stilla och inkapsla sig; faran
är då öfver, ty de röra sig ej vidare. Man har funnit
trikiner i alla kroppsdelar, till och med i ögat,
vanligast dock i mellangärdet samt hals-, tugg-
och bröstmusklerna. Djuret var kändt och beskrifvet
redan 1836, men först på 60-talet lärde man inse dess
farlighet, l norra Tyskland, i synnerhet i Sachsen,
inträffa emellanåt fall af trikinförgiftning,
stundom i sådan mängd, att de antaga karakteren af
epidemi. Så var t. ex. förhållandet i Hettstädt,
där af 159 insjuknade 28 dogo.
T Sverige har hittills intet fall med
säkerhet konstaterats, då människor varit angripna
af trikiner, men detta beror ingalunda på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
