Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturhistoria - Första avdelningen: Djurriket - Människokroppens byggnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
ned. Mellan dessa ben och bröstbenet sitta
nyckelbenen, som hålla ut axlarna; de saknas hos
många djur.
Mot skulderbladet ledar öfverarmbenet; underarmen
består af 2 ben, armbågsbenet och strålbenet, af
hvilka det senare kan vridas ett halft slag kring det
förra. Strålbenet uppbär handlofvens ben, som äro
8 och sitta i 2 rader. Därpå följa mellanhandens 5
ben och sist fingerbenen, 2 i tummen, 3 i de öfriga
fingrarna.
De nedre lemmarna äro byggda efter samma plan som de
öfre. I en ledhåla på höftbenet sitter lårbenets stora
ledhufvud; vid knäet ledas lårbenet mot underbenet,
som består af 2 ben, skenbenet och vadbenet. Själfva
leden skyddas af knäskålen. Fotknölarna äro
benpipornas förtjockade ändar. Fotvristen innehåller
7 ben, det understa kallas hälbenet, vid hvilket
häl- eller akillessenan, som håller benet upprätt,
är fäst. Mellanfotsbenen äro 5, tårnas ben lika med
fingrarnas. På benen sitta medelst senor muskler
(kött), genom hvilkas sammandragning kroppens
rörelser ske.
Matsmältningsorganen och matsmältningen. Bålens stora
hålighet är genom en muskulös hinna, mellangärdet,
delad i brösthålan och bukhålan. I den förra befinna
sig hjärtat och lungorna, i den senare de egentliga
inälfvorna: magen, tarmarna, lefvern, bukspottkörteln,
mjälten, njurarna och blåsan. Vi skola nu se, huru
födan passerar genom kroppen och huru dessa olika
organ därvid verka.
Med framtänderna afbites ett lagom stort stycke, som
sedan sönderkrossas af kindtänderna. Därunder blandas
tuggan med saliv, som kommer från flere spottkörtlar,
af hvilka de största ligga framför öronen. En del
ämnen (socker, salt) upplösas af saliven, som för
öfrigt underlättar sväljandet. Tuggan uppsamlas på
tungan och afstjälpes i svalget. Sväljandet är en
muskelsammandragning, hvarvid luftstrupens öfre
del (struphufvudet) höjes och ett slags klaff,
struplocket, nedfaller och tillsluter ingången
till luftstrupen. Andas man i detta ögonblick,
kan lätt någon del af födan taga orätt väg (komma i
»vrångstrupen»). På det att födan ej måtte pressas
upp i de bakre näsöppningarna, tillstängas dessa vid
sväljandet af en från gommen nedhängande skifva,
gomseglet, hvars spets heter tungspenen. Genom
matstrupen föres födan till magen eller magsäcken, som
ligger till vänster strax under mellangärdet. Från en
mängd små körtlar på magens insida afsöndras en syrlig
vätska (innehållande saltsyra och pepsin), kallad
magsaft. Af denna upplöses födan till en grötlik massa
och går därefter in i tunntarmen. I lefvern bildas
en besk vätska, gallan, som samlas i gallblåsan
och därefter rinner in i tarmen, där den bidrager
att upplösa sådana ämnen, som motstått magsaften
(fett o. d.). Saft från bukspottkörteln tillkommer nu
äfvensom tarmsaft från små körtlar på. tarmväggarna,
hvarigenom födan ytterligare förtunnas. Den är nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
