Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturhistoria - Andra avdelningen: Växtriket - Växternas indelning. - A. Kryptogamer eller sporväxter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
koppor, nervfeber, tyfus, difteri, spetälska,
mässling, scharlakansfeber, frossa, lungsot,
gula febern och den numera försvunna digerdöden;
bland djuren lungsot (»pärlsjuka»), boskapspest,
mjältbrand, vattuskräck m. fl. Äfven några mindre
farliga utslagssjukdomar orsakas af bakterier, såsom
ref-ormar, som barn ofta få af hundar och kattor, med
hvilka de leka. Vissa bakterier äro viktiga därigenom,
att de åstadkomma förruttnelse och förmultning.
Bakterierna äro dels stafformiga, stafbakterier, dels
rundade, kulbakterier. De äro för blotta ögat osynliga
och utvecklas på fuktiga ställen, hvarför sjukligheten
alltid är störst på sankt belägna orter. Orenlighet
befordrar deras utbredning; kolera och pest komma
därför från österlandet, där alla afskräden få
ligga utanför dörrarna. Smittan kan antingen komma
ur marken, så att en viss sjukdom ständigt yppar
sig på samma ort, eller ock spridas från person
till person. Sålunda går gula febern ständigt utmed
vissa delar af Amerikas kuster, men ej i det inre,
högre belägna landet. Upphostadt slem, utandad luft
(kyssar), kläder, lump, gamla sedlar, böcker från
lånbibliotek, hårlockar o. s. v. kunna sprida smitta
från man till man. På rakstugor finnes ibland den
s. k. skäggsvampen, och genom hårborstar kunna skorf
och andra sjukdomar i hårrötterna spridas*). Vattnet
och luften äro uppfyllda af dessa bakterier,
vibrioner, spiriller eller hvad de allt heta, som
hota vårt lif och välbefinnande. De intränga genom
luftvägarna, angripa lungor och slemhinnor, tränga
in i blodet och beröfva det dess syre. I dammet, som
dansar i solstrålen, finnas millioner; engelsmannen
Tyndall har med elektriskt ljus påvisat tillvaron af
otaliga organismer, som våra mikroskop äro for svaga
att låta oss se. Sannolikt riskerar en hvar af oss
att inandas tusentals bakterier i dygnet.
Man skall inte förakta små sår, heter det. Alla
sår, äfven de obetydligaste, t. ex. en afrifven
finne, kunna nämligen vara farliga, emedan genom
dem smittämnen lätt komma in i blodet, dä ej sällan
hela blodmassan fördärfvas (blodförgiftning). Sköljes
såret i tid med antiseptiska vätskor (borsyrelösning,
karbolsyrelösning m. fl.), dödas redan inkomna
bakterier och utestängas andra**).
Naturen har dock ej lämnat oss alldeles försvarslösa
mot dessa osynliga fiender. Först och främst varna
oss lukt och smak för sådana platser och sådan föda,
som alstra bakterier. Vidare är svalget beklädt af
små, fina hår, kallade flimmerhår, som befinna sig i
oupphörlig rörelse och därigenom småningom maka upp
främmande kroppar,
*) I Norge skall fordom skorf hafva odlats, emedan
denna sjukdom fritog från krigstjänst.
**) Sedan skotten Lister uppfann karbolförbandet,
har kirurgien tagit jättesteg framåt, och sårfebern,
som förr skördade så många offer, är nu en besegrad
fiende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
