Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturhistoria - Tredje avdelningen: Växternas och djurens utbredning - Tillägg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
Häraf framkallas hvad Darwin benämner kampen
för tillvaron. Denna är ej blott en omedelbar
strid, såsom mellan rofdjuren och dessas byte,
utan uppträder företrädesvis under formen af en
konkurrens, som rasar med skoningslös energi mellan
alla organismer, som bebo samma område, men häftigast
mellan individer af samma art. Sålunda kämpar en
växt, hvilken årligen frambringar tusen frön, af
hvilka i allmänhet endast ett kommer att utvecklas
till en ny planta, för tillvaron med andra växter
af samma eller närbesläktade arter, hvilka redan
bekläda marken. Segern vinnes tydligtvis af den för
striden bäst utrustade, d. v. s. af de individer,
som variera på det för dem förmånligaste sätt. Den,
som äger en, om än så liten fördel framför andra,
har största utsigt att uppnå könsmogen ålder och
frambringa likartade afkomlingar, medan den svagare,
mindre fördelaktigt utrustade undantränges och
vanligen ej kommer att efterlämna afkomma. Detta
gynnande af fördelaktiga afvikelser och undertryckande
af ofördelaktiga, detta de bast-utrustades bestånd
i kampen för tillvaron är hvad Darwin kallat det
naturliga urvalet. Mellan det af människan utöfvade
urvalet och det naturliga urvalet är då till en
början den grundväscntliga skillnaden, att, medan
det hos husdjuren ar de för människan fördelaktiga
eller af henne Önskade egenskaperna, hvilka blifva
föremål för urvalet, bibehållas och förökas genom
det naturliga urvalet uteslutande de för djuret
själft fördelaktiga egenskaperna. Vidare är det
tydligt, att, medan människans urval endast kan
afse yttre och mer i ögonen fallande egenskaper, det
naturliga urvalet sträcker sina verkningar till hvarje
(äfven inre) egenskap, till de finaste nyanser af en
fördelaktig förändring, kortligen: till hela lifvets
mekanism. Ett särskildt fall af det naturliga urvalet
har Darwin benämnt könsurvalet, d. v. s. kampen mellan
individerna af samma kön; vanligtvis är det hanarne,
som kämpa örn honorna. Grenom könsurvalet hafva sådana
egenskaper uppstått som de hanliga fåglarnas präktiga
fjäderbeklädnad, deras sång etc.
Af nyare forskare har darwinismen erhållit flere
modifikationer och viktiga tillägg, af hvilka vi här
endast nämna Dohrns lära om funktions växlingen *)
och Weisniaims undersökningar rörande förvärfvade
egenskapers ärftlighet **). Däremot hafva de af några
forskare gjorda
. *) Att ett organ under tidernas lopp kan öfvertaga
en annan förrättning än dess ursprungliga ( - byta om
funktion), är en ganska vanlig företeelse. Sålunda
är det ådagalagdt, att fiskarnas simblåsa småningom
utvecklats till lungor hos högre djur, alltså
ombildats till andedräktsorgan.
**) Weismann tror sig kunna ådagalägga, att de
af individen genom starkare bruk eller icke-bruk
förvärfvade förändringarna af ett organ eller en
tillfälligtvis erhållen stympning ej nedärfvas
på afkomman. Är denna W:s uppfattning riktig,
får tydligtvis selektionsteorien en ännu allmännare
betydelse, än t. o. m. Darwin själf velat tillerkänna
densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
