Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geologi - Jordens fysiska beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jordens fysiska beskaffenhet.
Jorden är ett vid polerna afplattadt
klot. Genomskärningen vid ekvatorn är 1719 och
vid polerna ]713 geografiska mil. Skillnaden
är således endast 6 mil. Denna förin gifver ett
viktigt stöd åt den ofvan meddelade åsigten om
jordens bildning. Då en flytande massa sättes i
en svängande rörelse kring en axel, antager den
nämligen en sådan tillplattad form vid sina poler
och blir en s. k. rotations-eUipsoid. Man kan lätt
göra ett experiment, som visar detta, genom att
låta en droppe olja, hvilken med iakttagande af
nödiga försiktighetsmått nedbringas i en vätska
af lika stor specifik vikt som oljan, t. ex. lagom
utspädd sprit, svänga omkring sin axel. Oljedroppen
blir härvid ganska snart tillplattad utefter axeln,
och afplattningen blir desto större, ju hastigare
svängningen försiggår.
Man har på olika sätt bestämt jordens specifika vikt
och funnit, att den är omkring 5.6, d. v. s. att
jorden väger 5.6 gånger så mycket som ett lika stort
klot af vatten. Då vi vidare erfara, att den för oss
tillgängliga delen af jorden i medeltal har blott
en specifik vigt af 2.5, således ej hälften af hela
jordklotets, hvarvid icke vattnet medräknats, måste
det vara klart, att jorden i sitt inre hyser ämnen,
mycket tyngre än de vid ytan eller i närheten af ytan
befintliga, eller med andra ord att jordens täthet
tilltager mot djupet.
Om beskaffenheten af jordens innandöme veta vi
naturligtvis ingenting säkert. Emellertid hafva
noggranna undersökningar gif vit vid handen, att på
ett visst djup, som något växlar för jordens olika
delar, men som i medeltal belöper sig till mellan 20
och 30 meter, hela året om en oföränderlig värmegrad
är härskande för hvarje trakt af jorden. Denna
värmegrad kallas ställets medeltemperatur. På jordytan
växlar värmegraden under de olika årstiderna, men
på det nämnda djupet upphör all inverkan af solens
värme. I källaren under observatoriet i Paris visa
sålunda de på ett djup af 28 meter under jordytan
uppställda termometrarna ständigt -f- 11.8° Celsius.
Tränger man djupare ned i jorden, såsom sker i grufvor
och i borrhål, gjorda för att söka efter vatten,
stensalt, stenkol och andra nyttiga ämnen, finner man,
att värmegraden tilltager mot djupet med omkring
en grad på 30 eller 32 meter. Det största djup,
till hvilket man lyckats nedtränga, är J 272 meter i
ett borrhål vid Sperenberg i Tyskland. Temperaturen
djupast ned uppgick till + 48 , och värme -illokningen
utgjorde i det närmaste en grad på 32 meter.
Om värmetillökningen tilltager regelbundet mot jordens
inre, skulle sålunda temperaturen på omkring 3000
meters djup uppgå till + 100°
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
