Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geologi - Jordens fysiska beskaffenhet - Dynamisk geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
geologen E. Suess nyligen framhållit i ett arbete:
Bas Äntlitz der firde (Jordens anlete).
Om man betraktar de stora bergskedjorna utmed kusten
af hela Stilla hafvet, skall man finna, att de
utan undantag gå parallellt med själfva kusten och
ligga nära densamma. Detta är Stillahafstypen. Helt
annorlunda beskaffadt är bergskedjornas förlopp
i de länder, som ligga utmed Atlantiska hafvet. I
stället för att sträcka sig utefter kusten aflägsna
sig bergskedjorna vanligtvis därifrån och gå ofta
vinkelrätt emot den. Detta är den atlantiska typen.
Ännu återstår att omnämna en väsentlig del af
jorden, nämligen luften eller det gasformiga
hölje, som omsluter hela jordytan och utgör ett af
hufvudvillkoren för det organiska lifvets tillvaro.
Luften är en blandning hufvudsakligen af de båda
gasarterna syre och kväfve, hvarjämte ingå en ringa
del kolsyra samt för öfrigt vattengas i växlande
mängd. Äfven några andra gasarter ingå i luften,
men de behöfva ej här omnämnas.
Det är ej bekant, huru långt luften sträcker sig i
rymden, men så mycket är säkert, att tätheten ganska
hastigt aftager, så att de allra öfversta luftlagren
måste tänkas vara ofantligt tunna.
Luften är oupphörligt stadd i en strömmande rörelse,
och dessa luftströmmar kallas med ett gemensamt
namn vindar. Af dessa kunna särskiljas flere slag:
beständiga, såsom passadvindarna, hvilka blåsa å
ömse sidor om ekvatorn, periodiska vindar eller
monsunerna, hvilka i Indiska hafvet blåsa sex
månader i en riktning och andra sex månader i motsatt
riktning, lokala vindar, som blåsa på vissa ställen
af jordklotet och vanligtvis i bestämda riktningar
eller med särskild karakter, t. ex. »samum» i
Sahara, »sirocco» i Italien och »föhn» i Schweiz,
och slutligen de variabla eller växlande vindarna.
Dynamisk geologi.
Alltifrån det jordskorpan bildades, har hon oafbrutet
förändrat sitt utseende. Ur jordens inre framväller
lava, smälta eller hal f sm alt a stenmassor,
upplösta till det finaste stoft, s. k. vulkanisk
aska, upp-slungas med väldig kraft ur vulkankratrarna
och utbredas af vinden öfver vidsträckta områden,
remnor uppstå i den fasta massan, och delar af
densamma sjunka eller höja sig. Hafsvågorna tära
pä strandklipporna, och de söndersmulade resterna
föras långt bort och afsättas på hafsbottnen. Bäckar
och floder åstadkomma likartade förändringar och
omsättningar inom fastlandet. Genom vattnets och
luftens förenade inverkan förvittra och uppluckras
de till utseendet fasta och oförstörbara bergen
samt falla sönder till grus och sand, som vidare
omhändertagas af det rinnande vattnet eller af
vindarna och aflagras på långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
