Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geologi - Bergbildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
den sekulära, d. v. s. genom sekler
fortgående höjningen och. sänkningen.
Då massorna sammantryckas och veckas, måste denna
veckning naturligtvis försiggå åt det håll, där det
minsta motståndet finnes, således uppåt, där endast
luften eller vattnet kan göra motstånd. Om vidare
vid den horisontella veckningen en fastare massa
gör motstånd, så måste de lösare delarna upptornas
och veckas mot denna. Sådana fastare delar inom
jordskorpan representeras af de tidigast genom
sprickorna uppvällda och sedan
%- 19- Första anlag$fT ]S)ingen af en bergskedja
stelnade delarna af den inre glödande massan. Dessa
bildas
till största delen af de stora granitbergen,
hvilka äro att anse såsom de äldsta bergmassorna på
jorden. En sådan utgör nu själfva det första anlaget
eller axeln till en bergskedja och de veckade lagren
dess sidor. (Jämför fig. 19).
Inom den svenska berggrunden äro veckningar och
böjningar af allahanda slag ingalunda sällsynta
företeelser, såsom man nästan öfver allt på våra
blottade bergkullar är i tillfälle att iakttaga.
De mest tydliga bevis för bergskedjors bildning genom
veckning hafva vi emellertid i Jurabergen mellan
Frankrike och Schweiz. Fig. 20 visar en utsikt öfver
ett parti af dessa berg med sina veckade och på många
ställen sönderbrustna berglager.
Vid spänningen och veckningen inom berggrunden
uppstå vidare, såsom vi redan i ett föregående
kapitel omnämnt, sprickor däruti. Det
händer ofta, att ett sålunda Fig. 20.
lösbrutet stycke af jord-
skorpan sjunker, och på
så sätt uppstår en förkastning. Då sådana insänkningar
äga rum å ömse sidor om ett stycke, kommer detta att
kvarstå såsom ett berg med branta väggar, hvilken
bergform blifvit kallad en horst. Sådana horstar äro
icke sällsynta, och flere kunna påvisas inom Sverige,
t. ex. Omberg, som reser sig nästan lodrätt vid
stranden af Vättern och äfven mot östgötaslätten har
brant sluttning. Ett insjunket stycke mellan tvenne
horstar benämnes en graf eller en gra f sänkning
. Exempel på sådana hafva vi från Skåne, den del
af Sverige, inom hvilken en mängd förkastningar
tydligast framträda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
