Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geologi - Isens verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och mindre stenar falla ned och på detta sätt
öfvergå från ytmoränen till bottenmoränen.
Samtliga de af glacierer! framförda moränerna komma
på detta sätt till dess nedre ända och hopas där
alltefter den skeende afsmält-ningen. Här bildas
på detta sätt de s. k. ändmoränerna, hvilka i sin
mest typiska form uppträda som vallar, sträckande
sig tvärs öfver dalen, genom hvilken glacieren
framkommit, ofta den ena innanför den andra. Det beror
naturligtvis på det framförda materialets mängd liksom
pä omständigheterna vid isens afsmältning, om dessa
vallar få »torre eller mindre mäktighet. Materialet
i dem är oordnadt, sä att stenar, sand och grus ligga
om hvarandra. Den mörka randen på fig. 29 strax ofvan
glacierälfven betecknar en dylik ändmorän.
En stor del af de lösa jordlager, som betäcka
berggrunden inom Sverige, utgöres af grus, som vid
närmare betraktande har alldeles de egenskaper vi
lärt känna hos det af glaciererna framförda gruset. Be
trakta vi ett vanligt grustag vid sluttningen af ett
berg, skola vi i grusväggen se alldeles samma grus,
utan någon sortering späckadt med stora och sina
stenar om hvarandra och inmängdt med ett mycket fint,
lerigt bergartsmjöl. Detta grus kallas krossgrus
eller morängrus till skillnad från ett annat slags
grus, som tydligen varit utsatt för rinnande vattens
verksamhet samt uppträder i långsträckta åsar och på
grund häraf erhållit benämningen rullstensgrus eller
åsgrus. Då moränen innehåller mera fina partiklar
än grus, utgör den ett slags lera eller lerigt grus,
som erhållit namnet moränlera.
Morängruset betäcker som sagdt stora delar af den
svenska berggrunden, med bestämdhet tydande på att
vårt land en gång varit be-täckt af glacieris,
ja, af ett stort sammanhängande istäcke eller
s. k. inlandsis. Dessutom hafva de geologiska
undersökningarna ådagalagt, att en mängd långsträckta
vallar i Halland, Bohuslän, Dalsland, Västergötland
o. s. v. till sitt material utgöras af morängrus och
genom sin utsträckningsriktning gifva sig till känna
såsom stora ändmoräner. Utrymmet medgifver ej, att vi
närmare gifva oss in på en undersökning af dessa och
andra bevis för att ett stort istäcke varit utbredt
öfver sa väl Skandinavien som äfven tillstötande
delar af Tyskland och Ryssland. Det kan vara nog att
omnämna själfva förhållandet och det säkra bevis, som
ligger däruti, att stenar blifvit funna i morängruset
på Rysslands, Tysklands, Danmarks och Nederländernas
slättland samt t. o. m. i England, hvilka med full
visshet kunna sägas härstamma från Sverige, Norge
och Finland.
Dessa stenar liksom det öfriga nioränmaterialet
hafva sålunda förts till sina nuvarande fyndorter på
alldeles likartadt sätt, som niorängruset framförts af
de i det föregående omnämnda glaciererna, endast med
den skillnad, att verkningarna varit mera storartade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
