Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium / I:348 (1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Statik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Statik

är läran om kroppars jämvikt. Då antingen ingen kraft
eller krafter, som upphäfva hvarandra, verka på en
kropp i hvila, så förblir den i hvila; i annat fall
kommer den i rörelse.

För att undersöka verkan af krafter måste
man göra sig reda för 1) deras riktning, 2) deras
storlek och 3) deras anbringningspunkt. Då flere
krafter (komposanter) verka på samma kropp, kunna de i
allmänhet ersättas med en kraft (resultant). Verka
krafterna i samma räta linje, så är resultanten
summan af eller skillnaden mellan komposanterna.
Äro åter två krafter verksamma i samma
punkt, men i olika riktningar, så förflyttar
sig ej kroppen i den enas eller andras
riktning, utan i en linje mellan de båda,
hvilken då anger resultantens riktning[1].
Verka krafterna i olika punkter och
parallella, så är resultanten parallell med
komposanterna och lika stor med summan af
komposanterna samt anbragt i en punkt mellan
komposanterna, då dessa gå
åt samma håll; lika stor med
skillnaden och anbragt utom komposanterna, då dessa
verka i motsatt led. Gå komposanterna i motsatt led
och äro lika stora, så finnes ej någon resultant.


Fig. 4.

På alla kroppar verkar jordens attraktionskraft;
denna kan sägas verka på alla punkter af kroppen;
vi få alltså en mängd krafter, alla riktade mot
jordens medelpunkt; dessa kunna sammansättas till en
resultant, och anbringningspunkten för denna resultant
kallas kroppens tyngdpunkt.

Vi skola nu undersöka de villkor, som fordras för
att hålla en kropp i jämvikt, då den hvilar på ett
underlag och hvarvid underlaget alltid utöfvar en
motståndskraft.

Först antaga vi, att kroppen är understödd i en punkt;
vi inse då lätt, att resultanten till tyngdkraften
måste gå genom stödjepunkten; i annat fall skulle
kroppen vridas omkring denna punkt. Vi få då tre
olika jämviktslägen: säker eller stabil jämvikt, då
tyngdpunkten befinner sig lodrätt under stödjepunkten,
i hvilken händelse kroppen vid vridning ur sitt läge
sträfvar att återtaga detsamma (fig. 5); obestämd
eller indifferent jämvikt, om tyngdpunkten och
stödjepunkten sammanfalla, då kroppen i alla lägen
är i jämvikt (fig. 6); vacklande eller labil jämvikt,
då tyngdpunkten ligger lodrätt öfver stödjepunkten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>